Den 2 december 2010 gav Finansinspektionen ut sina förslag till nya föreskrifter och allmänna råd om ersättningsregler på remiss till marknaden. Föreskriften innebär lättnader jämfört med den tolkning av CRD III som CEBS den 8 oktober har lämnat i sina rekommendationer. De allmänna råden har i sak lämnats oförändrade.
FI har, liksom tidigare, delat upp ersättningsregelverken i två delar. En föreskrift föreslås tillämpas på banker, kreditmarknadsinstitut, värdepappersinstitut och fondbolag med tillstånd till diskretionär portföljförvaltning. Ett allmänt råd förslås tillämpas på försäkringsbranschen, börser, clearingorganisationer, institut för utgivning av elektroniska pengar och fondbolag som inte har tillstånd till portföljförvaltning.
I föreskriften föreskrivs bland annat att det ska vara en rimlig balans mellan fast och rörlig ersättning. Definitionen av risktagare förtydligas. All resultatmätning och utbetalning av ersättning ska riskjusteras. Kravet är att detta ska göras både på kvantitativa och kvalitativa grunder. Detta måste också kopplas till bolagets IKU (interna kapitalutvärdering) och dess likviditetsplanering. Proportionalitetsprincipen kan tillämpas, men FI föreslår att det sker i dialog med dem.
En viktig gränsdragning har införts i föreskriften. Reglerna om uppskjutande av ersättning i minst tre till fem år ska bara tillämpas på ersättningar som överskrider 500 000 kronor. Om denna summa uppnås behöver endast 40 procent skjutas upp för anställda som kan påverka företagets risknivå. Tillhör man verkställande ledningen eller anställda vars totala ersättningar uppgår till en summa som motsvarar det som ges till verkställande ledningen så ska i stället 60 procent skjutas upp. FI har dock gjort tolkningen att eftersom det finns en maxgräns för när uppskjutande behöver tillämpas så får den uppskjutna delen inte betalas ut förrän hela perioden (tre till fem år) har gått. Ingen pro-rata utbetalning tillåts således så som CEBS rekommenderat, vilket innebär en skärpning för svensk del.
Företagen gör klokt i att nu se över sin definition av vilka som omfattas av regelverkets olika kategorier, och hur föreskrifterna ska tillämpas på dessa, samt om proportionalitetsprincipen kan vara tillämplig.
En annan viktig gränsdragning är att det endast är ”betydande företag” som drabbas av kravet på att minst 50 procent av ersättning måste utges i aktier eller andra instrument, och det gäller bara ersättningar till verkställande ledningen och anställda med total ersättning på samma nivå som dessa. Detta gäller både den del som utges direkt och den som eventuellt skjuts upp. Dessa instrument ska sedan kvarhållas i ytterligare ett år efter det att äganderätten övergått till den anställde, vilket förutses orsaka skatteproblem för den anställde.
Ett betydande företag är ett företag som har marknadsandelar som uppgår till minst 2 procent på någon av de svenska marknaderna för utlåning, inlåning eller finansiell handel.
Det finns i föreskriften flera områden som innebär avsevärda svårigheter att tillämpa bland annat beskattning av rörlig ersättning och hantering av verksamheter utomlands.
Föreskriften, och det allmänna rådet, träder i kraft den 1 mars 2011 och gäller all ersättning som inte hunnit beslutas och betalas ut före detta datum. För betydande företag som måste tillämpa regeln om ersättning i aktier och andra instrument lämnas en respit fram till den 1 juli 2011 för ersättningar som betalas ut före denna tidpunkt.
Länk till FI:s förslag till föreskrift och allmänt råd om ersättningar