Utkastet till ny IFRS standard för försäkringsavtal har publicerats
2010-09-08
Efter år av diskussioner publicerade IASB den 30 juli utkastet till ny standard för redovisning av försäkringsavtal. Utkastet till standard, som föreslås ersätta IFRS 4, är den första IFRS standard som på ett heltäckande sätt behandlar redovisning och värdering av försäkringsavtal. Förslaget ska gälla för redovisning av försäkringsavtal och är inte begränsat till försäkringsföretag. Nuvarande definition av försäkringsavtal i IFRS 4 kommer i stort sett att behållas.
Värderingsmodell
Huvudnumret är att förslaget introducerar en värderingsmodell som innebär att försäkringsavtal ska värderas till det aktuella nuvärdet av de förväntade framtida kassaflöden som inträffar när försäkringsgivaren fullgör sitt åtagande mot försäkringstagaren och att antagandena ska omvärderas vid varje rapporteringstillfälle. Med undantag för att vissa kortfristiga avtal kommer att kunna värderas med en förenklad modell så byggs modellen upp av diskonterade sannolikhetsvägda kassaflöden, en riskmarginal och en restmarginal. Restmarginalens syfte är att undvika att vinster redovisas i samband med att kontraktet tecknas (så kallat ”dag 1- resultat”).
Kassaflödena ska vara explicita (det vill säga de får till exempel inte beaktas genom avdrag eller påslag på diskonteringsräntan) och sannolikhetsvägda in- och utbetalningar såsom förväntade premier, ersättningar till försäkringstagare, hänförliga kostnader och diskretionära utbetalningar (det vill säga återbäring och vinstdelning). Innebörden av den sista punkten kommer att kräva analys av framförallt livförsäkringsbolag och kan komma att innebära att hela eller delar av det egna kapitalet redovisas som skuld då återbäring till nuvarande och framtida försäkringstagare enligt förslaget ska beaktas i värderingen av skulden.
Kassaflödena ska diskonteras med en riskfri ränta justerad för skillnader i likviditet mellan försäkringsskulden och motsvarande riskfria instrument. Långa avtal med inlåsningsmekanismer ska alltså kunna diskonteras med en ränta som överstiger den riskfria räntan.
Riskmarginalen som ska läggas ovanpå de diskonterade kassaflödena är avsedd att täcka osäkerheten i storlek och timing av de framtida kassaflödena. Förslaget tillåter tre metoder för att beräkna riskmarginalen, varav en av dessa är den metod som också föreskrivs i Solvens 2, Cost of Capital (därmed inte sagt att tillämpningen av metoderna kommer att vara överensstämmande mellan regelverken). Riskmarginalen är ett av de områden där IASB och FASB (som parallellt med IASB jobbar fram en ny standard för redovisning av försäkringsavtal för US GAAP) är oense. Riskmarginalen ska omvärderas vid varje rapporteringstillfälle.
Den sista komponenten i värderingsmodellen, restmarginalen, är som namnet antyder en restpost. Den uppkommer genom att summan av kassaflöden och riskmarginalen jämförs med den erhållna premien. Från restmarginalen får direkt hänförliga anskaffningskostnader dras av. Notera att definitionen av direkt hänförliga anskaffningskostnader är betydligt snävare än de direkta och indirekta anskaffningskostnader som under nuvarande regler kan aktiveras (DAC). Restmarginalen löses upp över den period då bolaget står risk.
För avtal som är ungefär 12 månader eller kortare ska en förenklad värderingsmodell användas som i stort motsvarar nuvarande reserv för ej intjänade premier. När skador inträffat ska den ordinarie modellen användas för värdering att dessa.
Presentation i resultaträkningen
Utkastet innehåller också regler för hur resultatet av försäkringsavtalen ska presenteras i resultaträkningen. Presentationen bygger på värderingsmodellen och innebär att premier och skador inte kommer att redovisas i resultaträkningen (med undantag för korta avtal där den förenklade modellen används). I stället ska en så kallad underwriting margin (upplösning av restmarginalen och förändring i riskmarginalen) presenteras åtskilt från förändringar i antaganden och erfarenhetsjusteringar.
Övergångsregler
Vid övergången till den nya standarden ska samtliga då gällande försäkringsavtal värderas till nuvärdet av framtida kassaflöden samt en riskmarginal på det sätt som beskrivits ovan. Däremot kommer ingen restmarginal att läggas till. Detta innebär att framtida vinster endast kommer att komma från upplösningen av riskmarginalen samt från eventuella ändrade antaganden och erfarenhetsjusteringar. För livförsäkringsbolag med långa avtal kan detta komma att påverka vinsterna för många år framöver.
Vad får det för effekter?
Den föreslagna standarden kommer att ändra på hur vi ser på resultatet från försäkringsavtal i och med att premier och skador i stor utsträckning försvinner från resultaträkningen. Det kommer också att innebära en ökad volatilitet i resultaträkningen motsvarande det vi redan i dag kan se för tjänstepensionsförsäkring. Förslaget kommer sannolikt också ställa högre krav på vilka data som krävs och de system som ska hantera detta.
Vad borde försäkringsbolagen göra nu?
I texten ovan lyfter vi fram några effekter av förslaget som kan innebära förändringar för svenska försäkringsgivare, som t ex att återbäring ska beaktas i värdering av skulden, redovisning av anskaffningskostnader och effekten av övergångsreglerna. Det är viktigt förstå innebörden i utkastet och vilka effekter det får för just ditt företag. Chansen att påverka finns fram till den 30 november genom att lämna kommentarer på utkastet till IASB.
Nästa steg
En slutlig standard förväntas i nuläget publiceras under andra kvartalet 2011. När standarden ska träda i kraft är ännu inte beslutat men någon gång mellan 2013 och 2015 är det som det talas om i dag.
