Viktiga domar om livförsäkringsföretags fördelning av intäkter och kostnader mellan olika verksamheter

2010-02-09

Regeringsrätten har i två domar prövat hur livförsäkringsföretag ska fördela intäkter och kostnader mellan verksamheter som beskattas med inkomstskatt respektive avkastningsskatt. Om det finns flera fördelningsmetoder som är skäliga ska, enligt Regeringsrätten, försäkringsföretagets val av metod ges företräde.

Regeringsrättens domar

Det ena målet gällde ett ömsesidigt försäkringsbolag där vissa försäkringsgrenar inkomstbeskattades och andra beskattades med avkastningsskatt. Frågan var hur stor del av bolagets samlade kapitalavkastning som skulle hänföras till de inkomstbeskattade försäkringsgrenarna. Bolaget hade tidigare år fördelat kapitalavkastningen mellan de olika försäkringsgrenarna genom proportionering med utgångspunkt i storleken på försäkringstekniska skulder och återbäringsmedel i respektive försäkringsgren. Fr.o.m. ett visst beskattningsår hade bolaget emellertid övergått till att tillämpa en metod som innebar att de inkomstbeskattade försäkringsgrenarna tillfördes en avkastning beräknad som en ränteintäkt på en obligationsportfölj medan resterande kapitalavkastning hänfördes till de avkastningsbeskattade grenarna. Regeringsrätten accepterade bolagets fördelningsmetod eftersom den enligt domstolen uppfyllde lagens krav på en ”skälig” fördelning.

Det andra målet gällde ett fondförsäkringsbolag, som hade dels avkastningsbeskattad verksamhet (förvaltning av försäkringstagarnas kapital), dels inkomstbeskattad verksamhet (”egen rörelse”). Bolaget hade ett eget handelslager av fondandelar hänförlig till den inkomstbeskattade delen av verksamheten. Frågan var hur stor del av kapitalförvaltningskostnaderna (främst personalkostnader) som skulle hänföras till den inkomstbeskattade delen av verksamheten. Bolagets beräkning av kostnaderna för hållandet av handelslagret hade bestämts med ledning av faktiska arbetstider etc. och inte enligt en schabloniserad fördelningsnyckel. Enligt Regeringsrätten finns det inga principiella hinder mot en sådan metod förutsatt att man på ett tillförlitligt sätt kan visa hur de personella resurserna faktiskt har använts. Enligt Regeringsrätten hade bolaget dock inte med beräkningar och underlag kunnat visa detta. Därför medgavs bolaget inte större avdrag än vad Skatteverket hade godtagit.

Kommentarer

Avgörandena är principiellt viktiga genom de identiska uttalanden som Regeringsrätten gör i domskälen i båda domarna.

Regeringsrätten konstaterar att intäkter och kostnader ska fördelas på ett skäligt sätt mellan inkomstbeskattad respektive avkastningsbeskattad verksamhet. Härefter uttalar Regeringsrätten följande:

”Vad som menas med ”skäligt sätt” framgår inte av lagtexten och varken förarbeten eller rättspraxis ger någon närmare vägledning. Någon specifik fördelningsmetod har således inte anvisats av lagstiftaren och mer än en metod kan alltså komma i fråga. Om flera metoder var för sig uppfyller kravet på att fördelningen ska ske på ”skäligt sätt” bör den av den skattskyldige valda metoden ges företräde.”

I målet som gällde det ömsesidiga bolaget tillade Regeringsrätten att det är naturligt att söka ledning i bolagets redovisning och fördelningen av intäkter och kostnader mellan olika försäkringsgrenar i resultatanalysen. Domstolen konstaterade också att fördelningen av kapitalavkastningen var motiverad av affärsmässiga skäl och förenlig med försäkringsrättsliga principer.

Slutsatsen av domarna är således att om det finns flera metoder för fördelningen av intäkter respektive kostnader som kan anses skäliga, så ska försäkringsföretagets val av metod ges företräde. Av det andra målet, som gällde fondförsäkringsbolaget, kan slutsatsen dras att kostnadsfördelning mycket väl kan baseras på faktiska kostnader hänförliga till viss verksamhetsdel, men att denna fördelning måste vara väl underbyggd och dokumenterad för att accepteras.