IFRS 7 – en uppdaterad upplysningsstandard inför övergången till IFRS 9

2017-06-29


Det är inte alltid en bra idé att spara det bästa till sist – det är dags att börja arbeta med upplysningskraven i IFRS 7 redan i dag. Vi förklarar anledningarna nedan.
 

Säkringsredovisning

IFRS 9 Finansiella Instrument ger bolag frihet att välja om de vill fortsätta tillämpa IAS 39 Finansiella Instrument: Redovisning och värdering för säkringsredovisning. Detta kan vara lockande för bolag med relativt enkla säkringsstrategier. Det är däremot inte valfritt att tillämpa de nya upplysningskraven i IFRS 7 Finansiella Instrument: Upplysningar. De nya kraven i IFRS 7 gäller nämligen samtliga bolag oavsett om det för säkringsredovisningsändamål väljer att tillämpa IFRS 9 eller fortsätter att tillämpa IAS 39.

 

För samtliga riskexponeringar som säkras, och för vilka säkringsredovisning tillämpas, ska upplysningar lämnas om riskhanteringsstrategi och hur denna tillämpas för att hantera risk, hur säkringsverksamheten kan komma att påverka framtida kassaflöden vad gäller belopp, tidpunkt och osäkerhet i framtida kassaflöden samt vilken påverkan säkringsredovisningen haft på rapporterna över finansiell ställning, totalresultat och förändringar i eget kapital.
 

Upplysningar om riskhanteringsstrategi

En beskrivning av ett bolags riskhanteringsstrategi hjälper läsarna av de finansiella rapporterna att förstå övrig information som lämnas i rapporterna. IFRS 7 tydliggör med sin uppdatering hur upplysningar om riskhanteringsstrategi ska lämnas inom ramen för säkringsredovisning. Tidigare har IFRS 7 krävt att information lämnas om varje typ av säkring som finns definierad i IAS 39, det vill säga kassaflödessäkringar, säkringar av verkligt värde och säkringar av nettoinvesteringar i utlandsverksamheter.
 

Den uppdaterade IFRS 7 kräver nu istället att upplysning lämnas om riskhanteringsstrategi utifrån de riskkategorier som har identifierats. Ett bolag kan exempelvis vara utsatt för rörlig ränta på sina lån och säkra detta med en ränteswap som byter den rörliga räntan till en fast. Bolaget kanske även har upplåning i annan valuta till rörlig ränta och säkrar sig mot denna risk genom att teckna en valutaränteswap. Båda dessa relationer har identifierats som säkringsrelationer och bolaget tillämpar säkringsredovisning avseende båda relationerna. Bolaget kan i detta fall exempelvis identifiera två riskkategorier, en avseende rörlig ränta och en avseende valutakursfluktuationer tillsammans med risk i rörliga räntor.
 

För varje separat riskkategori ska bolagen lämna information som hjälper läsaren att förstå hur riskerna uppstår, hur bolaget hanterar dessa risker (exempelvis genom säkring av hela risken eller del av risken) och varför man hanterar riskerna på detta sätt, samt i vilken utsträckning bolaget utsätts för risker.  Hur denna typ av information ska lämnas ges ett visst utrymme för i standarden men upplysningarna bör inkludera en beskrivning av de säkringsinstrument som används, hur bolaget bedömer effektiviteten i sina säkringar baserat på det ekonomiska förhållandet mellan säkringsinstrumentet och den säkrade posten samt hur bolaget går till väga för att bestämma den ”hedge ratio” som används (om tillämpligt). Upplysning bör också lämnas om vad som gör att ineffektivitet i säkringarna uppstår.


Det första steget som behöver tas för att möta de nya upplysningskraven i IFRS 7 är således att överväga hur risker ska kategoriseras samt hur dessa risker ska beskrivas i de finansiella rapporterna.


Påverkan på framtida kassaflöden

I det första förslaget till utformningen av den uppdaterade standarden avsåg IASB att bolag skulle lämna relativt ingående upplysningar om de säkrade föremålen i en säkringsrelation. IASB ansåg att även om en begränsad del av en exponering var föremål för säkringsredovisning skulle upplysning lämnas om hela exponeringen. Ett stort antal remissvar ifrågasatte dock förslaget då de ansåg att den information IASB krävde skulle ge alldeles för mycket information som skulle kunna gynna ett bolags konkurrenter. Speciellt om de konkurrerande bolagen inte redovisar enligt IFRS, eller om de inte tillämpar säkringsredovisning utan endast har ekonomiska säkringar, och då inte skulle behöva lämna några sådana upplysningar alls. Effekten av kritiken blev att förslaget omarbetades.


I den slutliga versionen av standarden blev därför kravet att bolag bryter ner säkringsinstrumenten i säkringsförhållandena och redovisar timingen av det nominella beloppet samt om möjligt genomsnittspriset på säkringsinstrumenten. Upplysning ska även lämnas avseende eventuell ineffektivitet som förväntas uppstå under säkringsrelationen.  Läsaren ska själv kunna utvärdera säkringsinstrumentens villkor och hur dessa kan komma att påverka belopp, tidpunkt och osäkerhet i framtida kassaflöden.


Säkringsredovisningens påverkan på rapporten över finansiell ställning, övrigt totalresultat och eget kapital

De nya kvantitativa upplysningskraven ska lämnas i tabellform, se exempel på detta i figur 1 nedan. De upplysningar som ska lämnas är relativt omfattande och avser både säkringsinstrumenten och själva säkringsrelationerna. Upplysningarna ska dels lämnas baserat på de riskkategorier bolaget har identifierat, dels beroende på vilken typ av säkring det är (kassaflödessäkringar, säkringar av verkligt värde och säkringar av nettoinvesteringar i utlandsverksamheter). Även om upplysningarna i sig inte är särskilt komplicerade innebär de att ny information måste kunna tas fram, dvs med hänsyn till både riskkategori och typ av säkring. Detta ställer krav på att IT-systemen och en översyn av existerande systemmiljö bör därmed göras. För att göra övergången till IFRS 9 så smidig som möjlig bör upplysningskraven således beaktas redan idag för att säkerställa att systemen kan ge det stöd som krävs.

Nedskrivningar

Modellen för nedskrivningar ändras i och med införandet av IFRS 9 Finansiella Instrument och för icke-finansiella företag finns två vägar att gå. Antingen tillämpas den fullständiga modellen för nedskrivningar eller tillämpas den förenklade modellen som ges möjlighet till för bland annat kundfordringar. Generellt kräver upplysningarna kopplat till kreditrisk att information om rutiner för kreditriskhantering och kreditexponering lämnas.  
 

Upplysningar om kreditrisk – den förenklade modellen

Vid tillämpning av den förenklade modellen tillåts vissa undantag till hur upplysningar avseende kreditrisk kan lämnas. Dessa förenklingar är avsedda att underlätta det praktiska arbetet med upplysningarna om kreditrisk. Tillämpar bolagen den förenklade modellen för nedskrivningar finns en möjlighet att presentera upplysningarna i en reserveringsmatris. I denna matris ska framgå vilka kreditförluster bolaget förväntar sig över fordringarnas livslängd. Hur denna upplysning lämnas beror i sin tur på de beslut som fattats avseende hur den förenklade modellen för nedskrivningar tillämpas. Om bolaget exempelvis efter sitt arbete med nedskrivningar enligt IFRS 9 beslutat om att kundfordringarna delas in i fyra ”kategorier”; 1) utestående mindre än 30 dagar, 2) mer än 30 dagar sena, 3) mer än 60 dagar sena och 4) mer än 120 dagar sena, utgår upplysningarna ifrån detta. Bolaget ska då lämna upplysning om förväntad förlustprocent i respektive kategori, hur stort bruttobeloppet är och hur stor reserveringen för förväntade förluster är. Att lämna upplysningar avseende till exempel kundfordringar i en reserveringsmatris är frivilligt och är en lättnadsmöjlighet.
 

Det är tillåtet att lämna upplysningar på annat sätt, men då behöver fordringarna delas in utifrån någon typ av rating. För att komma igång med arbetet med upplysningarna måste alltså grundarbetet med nedskrivningsmodellen och hur denna ska tillämpas vara gjort. Utifrån detta arbete beslutas sedan hur upplysningarna bör lämnas för att ge en så bra information som möjligt till läsaren.

 

Upplysningar om kreditrisk – den fullständiga modellen

Den förenklade modellen kan bara tillämpas på kundfordringar, leasingkontrakt och kontraktstillgångar (definition enligt IFRS 15 Intäkter från avtal med kunder). Har bolaget andra finansiella tillgångar måste den fullständiga modellen tillämpas. De upplysningar som då krävs är mer långtgående och kräver insikt i hur kreditrisken förändrats från det första redovisningstillfället. Det krävs utöver detta omfattande kvalitativ och kvantitativ information om belopp som uppstår till följd av de förväntade kreditförlusterna och förändringar i dessa. Som en del i detta krävs detaljerade beskrivningar av kreditförluster uppdelade på klasser. Upplysningarna lämnas för att underlätta för läsaren att förstå hur nedskrivningsmodellen i IFRS 9 tillämpas och vilken effekt den ger. För att kunna få denna förståelse krävs även att information lämnas om de bedömningar som har gjorts vid användandet av modellen.
 

Övergångsupplysningar

Vid övergången till IFRS 9 Finansiella Instrument tillkommer ytterligare upplysningskrav enligt IFRS 7 Finansiella Instrument: Upplysningar. Dessa upplysningar är främst hänförliga till klassificering och värdering. I vilken utsträckning dessa upplysningskrav påverkar respektive bolag beror på vilken typ av finansiella instrument det enskilda bolaget har och hur klassificeringen förändras i och med övergången till IFRS 9. Exempelvis krävs att en uppställning över finansiella tillgångar och skulder kategoriserade enligt IAS 39 respektive en uppställning över finansiella tillgångar och skulder klassificerade enligt IFRS 9 lämnas. Upplysning ska även lämnas om redovisade belopp före respektive efter övergången till IFRS 9. Om klassificeringen av ett instrument har förändrats i och med övergången till IFRS 9 ska även kvalitativ information kring detta lämnas. Det tillkommer också upplysningskrav avseende kvantitativ information. Upplysningskraven är relativt omfattande men underlättas genom att i tid börja arbeta med klassificering och värdering samt se till att dokumentera detta på ett tydligt sätt.

Sammanfattningsvis

Det tillkommer som diskuterats ovan en rad upplysningar i och med att IFRS 9 Finansiella Instrument införs. Dessa kan i vissa fall upplevas mycket omfattande. Nyckeln enligt oss till att kunna ta fram de nya upplysningar som krävs ligger i implementeringsarbetet av den nya standarden. Om implementeringsarbetet tydligt dokumenteras och är väl underbyggt samt att systemfrågan tidigt säkerställs, bör det inte medföra några större svårigheter att ta fram de upplysningar som krävs i de kommande finansiella rapporterna enligt den uppdaterade IFRS 7 Finansiella Instrument: Upplysningar.

Kontakta oss

Sandra Ljungqvist

, PwC Sverige

Tel 010-212 72 98

Per-Ove Zetterlund

Executive Director, PwC Sverige

Tel 010-213 32 97

Följ oss i sociala medier