Nedskrivningsprövning av materiella anläggningstillgångar enligt K3

Oktober 2014

Redovisningen av materiella anläggningstillgångar enligt K3 innehåller främst två nyheter som kan få mer väsentlig betydelse för olika företag. Det ena området är komponentavskrivningar och det andra är reglerna om nedskrivningar.

Frågan om komponentindelning och avskrivning av respektive komponent för sig, har fått stor uppmärksamhet och de flesta företag som berörs har redan genomfört de förberedelser som krävs eller åtminstone påbörjat arbetet och gjort de inledande analyserna.

K3:s regler om nedskrivningsprövningar

K3:s regler om nedskrivningsprövningar däremot har inte diskuterats i samma omfattning. K3 introducerar regler för nedskrivningsprövning där principerna och tillämpningen i allt väsentligt överensstämmer med motsvarande regler i IAS 36 samt Redovisningsrådets gamla rekommendation RR 16. Detta innebär att nedskrivningsbehov ska prövas för minsta identifierbara kassagenererande enhet och att det avkastningskrav som ska tillämpas är ett objektivt marknadsmässigt avkastningskrav på eget kapital. För de företag som tidigare tillämpat RR 16 är kravet på marknadsmässigt avkastningskrav inte någon nyhet, men de flesta övriga företag har haft en annan syn på denna fråga tidigare.

Tidigare har det inte funnits något allmänt råd från Bokföringsnämnden avseende nedskrivningar. Nedskrivningar av anläggningstillgångar har reglerats av Årsredovisningslagen som anger att i de fall en anläggningstillgång på balansdagen har ett lägre värde än det redovisade värdet ska tillgången skrivas ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående. En praxis i svensk redovisning har varit att acceptera det redovisade värdet på en tillgång under förutsättning att tillgången kan bära avskrivningar och räntor. Det har således accepterats att det inte blir något överskott kvar till ägarna. Detta har inte varit någon tydligt formulerad princip utan snarare en faktisk praktisk tillämpning. Ett annat sätt att uttrycka detta är att avkastningskravet på eget kapital har kunnat sättas till noll vid nedskrivningsprövningar.

Marknadsmässig avkastning

Nyheten i K3 är således att alla anläggningar måste ge en marknadsmässig avkastning för att det inte ska krävas nedskrivning. Ett undantag är dock som tidigare att ingen tillgång behöver skrivas ner till ett lägre värde än vad den kan säljas för (nettoförsäljningsvärdet).

Det kan finnas flera olika situationer där ägarna till ett aktiebolag av olika skäl inte kräver lika stor avkastning som kapitalmarknaden i övrigt. Detta kan bero på ett aktivt val. En ideell stiftelse exempelvis som äger ett aktiebolag, kan ha ett väldigt lågt avkastningskrav om verksamheten i bolaget överensstämmer med stiftelsens ändamål. I andra situationer kan ägarna vara tvungna att acceptera en lägre vinst än vad som motsvarar ett marknadsmässigt krav, men är ändå beredda att driva verksamheten vidare. Så kan exempelvis situationen vara i familjeägda företag.

Inga undantag vid lägre avkastning

K3 gör inget undantag för att vissa företag har lägre avkastning. Den avkastning som K3 kräver är den nivå som en ny investerare skulle kräva för att satsa nya pengar i verksamheten. Detta avkastningskrav är dels beroende av den riskfria räntan, men därutöver ska det finnas marginal för den risk som är förenad med verksamheten. Risken kan givetvis variera mellan olika branscher m.m. Dessutom är det ofta så att mindre företag innebär en större risk än stora företag.

Företag som gör förluster har säkert även tidigare varit medvetna om att frågan om nedskrivningsbehov måste analyseras. Däremot kan det finnas många företag som redovisar små men dock överskott. För dessa företag kan K3 nu aktualisera nedskrivningsbehov även om detta inte har bedömts som aktuellt tidigare.

Kontakta oss

Johan Månsson

Partner , PwC Sverige

Tel 0709-29 30 44

Följ oss i sociala medier