Negativa räntor i Sverige – innebörd och effekter på redovisningen

Juni 2015

Vi befinner oss i en unik situation i Sverige. I februari i år sänkte Riksbanken reporäntan till -0,1 procent och det är första gången i Sveriges historia som vi har en negativ ränta.

Denna sänkning av räntan ledde i sin tur till att de svenska bankernas korta ränta, stibor 3 mån, blev negativ i februari 2015. Det är inte bara Sverige som har negativ ränta utan även länder som Danmark och Schweiz har liknande situation. Vi ser även att Euribor-räntan är på väg att bli negativ.

Vad innebär negativ ränta?

I teorin innebär en negativ ränta att man erhåller ränta i stället för att betala ränta när man lånar pengar. I de flesta traditionella låneavtal finns dock någon form av räntegolv som innebär att trots att räntan går under noll, dvs. är negativ, så erhåller låntagaren ingen ränta utan räntan kan i praktiken endast gå ner till noll. Det kan dock finnas situationer när ett sådant räntegolv inte finns, till exempel i vissa placeringar. För den som placerat pengar kan detta innebära att man får betala en ränta i stället för att erhålla en ränta.

Redovisningsfrågor vid negativ ränta

Klassificering i resultaträkningen - En redovisningsfråga som uppkommer i och med förekomsten av negativ ränta är hur redovisaren hanterar den räntekostnad som uppkommer på en placering där avkastningen är negativ, det vill säga i stället för att erhålla en räntebetalning så får man betala. Frågan avser var i resultaträkningen denna kostnad ska redovisas.

Detta var en fråga som ställdes till IFRIC (IFRS Interpretation Committee) men som den valde att inte ta upp för diskussion. Däremot hänvisade IFRIC till IAS 18, som behandlar redovisning av intäkter, och konstaterade att en negativ ränta innebär ett utflöde av ekonomiska fördelar och därför inte möter definitionen på en intäkt. En sådan utgift bör istället för att redovisas som negativ intäkt därför redovisas på lämplig kostnadsrad i resultaträkningen. Samma tolkning borde vara rimlig enligt K3, då intäktsredovisningen bygger på samma grunder som IAS 18.

Säkringsredovisning

Säkringsredovisning – Om ett lån med rörlig ränta innehåller ett räntegolv, som beskrivs ovan, så att räntan på lånet i praktiken inte kan gå under noll så kommer ett bolag inte behöva betala någon ränta för att låna pengar men de kommer inte heller erhålla några pengar. Om man bara har lånet så skapar detta inga problem. Däremot är situationen annorlunda om bolaget har en ränteswap kopplat till detta lån och tillämpar reglerna för säkringsredovisning. Detta kan illustreras med ett exempel;

Bolag A har ett lån med rörlig ränta, Stibor 3 mån (vi bortser från kreditmarginal i exemplet). I låneavtalet finns ett villkor inskrivet som innebär att den rörliga räntan aldrig kan gå under noll. Bolaget har också en ränteswap som byter den rörliga räntan till en fast ränta. Denna swap tecknades för att ta bort osäkerheten i räntebetalningarna kopplade till lånet. Om man ser på lån och swap tillsammans så har Bolag A i praktiken omvandlat sitt lån med rörlig ränta till ett lån med fast ränta, åtminstone så länge den rörliga räntan är positiv. Vad händer då om den rörliga räntan blir negativ och motsvarande villkor att den rörliga räntan inte kan gå under noll saknas i ränteswapen?

Om Bolag A tillämpar de grundläggande redovisningsreglerna så uppstår inget problem för då redovisas lån och swap som två separata avtal. Om Bolag A däremot valt att tillämpa säkringsredovisning så uppstår ett problem med effektiviteten, detta oavsett om det valt att tillämpa K3 eller IFRS. För att förklara problemet kan man utgå från kassaflödena på lånet och swapet.

Om villkoren för den rörliga räntan i lånet exakt matchar villkoren för den rörliga räntan i swapen så kommer den fasta ränta som betalas i swapen att bli bolagets kassaflöde och räntekostnad i resultaträkningen i varje period. Om lånet däremot innehåller ett golv som gör att räntan aldrig i praktiken kan bli negativ (dvs. Bolag A erhåller inte ränta för att låna pengar), men motsvarande räntegolv saknas i swapen så kommer swapen att ha två ”ben” som innebär betalning. Med detta menas att i stället för att erhålla rörlig ränta och betala fast ränta i swapen så kommer Bolag A betala såväl rörlig ränta (pga. negativ ränta) som fast ränta. Bolag A uppnår således inte en fast ränta i vare sig utbetalning eller i räntekostnad.

Negativ ränta är en ny förutsättning

Hur redovisning av negativ ränta ska hanteras diskuteras för närvarande runt om i världen. Eftersom negativ ränta är en helt ny förutsättning finns det inga tidigare tolkningar att luta sig mot. Vi vill dock med denna artikel lyfta frågeställningen och skapa en medvetenhet om att bolag som, enligt IFRS eller K3, tillämpar säkringsredovisning för ränterisk bör analysera vilka villkor man har i låne- och swapavtalen (det vill säga finns det räntegolv) och fundera på om villkoren kan få någon effekt på mätning eller bedömning av effektiviteten.

Om en säkringsrelation inte bedöms vara effektiv ska nämligen det verkliga värdet av derivatet enligt IFRS redovisas i balansräkningen med värdeförändring i resultaträkningen. Vid en tillämpning av K3 i motsvarande situation ska derivatet redovisas enligt LVP (lägsta värdets princip).


1Reporänta är den ränta som banker kan låna eller placera till i Riksbanken, mot säkerhet i form av värdepapper. Förändringar i reporäntan får direkt effekt på marknadsräntorna och därför kallas den ofta styrränta. I Sverige är också Riksbankens inlåningsränta och utlåningsränta knutna till reporäntan.

Kontakta oss

Sofia Sköld

IFRS-specialist, PwC Sverige

Tel 0709-29 38 65

Per-Ove Zetterlund

Redovisningsspecialist, PwC Sverige

Tel 010-213 32 97

Följ oss i sociala medier