Status i leasingprojektet

2013-10-14

Oktober 2014

Bakgrund

Leasingprojektet påbörjades redan 2009 och IASB och FASB har gett ut två utkast till standard, vilka båda mött kraftig kritik. Det senaste utkastet kom i maj 2013, då IASB och FASB erhöll över 600 kommentarsbrev. Allt sedan dess har diskussionerna inom såväl IASB som FASB (styrelserna) fortsatt, vilket lett fram till ett antal preliminära beslut. Båda styrelserna kommer att fortsätta arbetet med målsättning att ge ut en färdig leasingstandard under 2015. Projektet hade som ambition att nå en konvergens mellan IFRS och US GAAP vad gäller redovisning av leasing. Som det ser ut nu verkar inte denna ambition uppnås fullt ut.

Nedan återges några av de preliminära beslut som är av lite större vikt. Notera att standarden fortfarande är i utkastform varför besluten är tentativa och således kan komma att ändras innan standarden publiceras i sin slutliga form.

Alla leasar redovisas i balansräkningen

Utgångspunkten i standarden är att samtliga leasar hos hyrestagaren ska redovisas som en tillgång i balansräkningen. Detta eftersom företaget genom hyresavtalet anses förvärva en tillgång som motsvaras av nyttjanderätten till den leasade tillgången. Några undantag från denna regel finns dock. Leasar med en löptid på kortare tid än tolv månader omfattas av ett frivilligt undantag och de behöver därför inte redovisas i balansräkningen. För dessa leasar föreslås en redovisning liknande operationell leasing enligt dagens IAS 17.

Vidare diskuteras även ett undantag för mindre leasingtillgångar, så kallade ”small ticket leases”, exempelvis bärbara datorer och kontorsmöbler. Utmärkande för denna typ av tillgångar är att de ofta uppgår till en stor volym men individuellt har begränsade värden.

Redovisning av leasingkostnader

Vad gäller redovisning av leasingkostnader hos hyrestagaren så har de båda styrelserna i viss mån delade meningar. IASB föreslår en modell som bygger på att alla leasar som balanserats i balansräkningen redovisas på samma sätt - i resultaträkningen redovisas räntekostnader och avskrivningar. FASB föreslår en modell som till viss del bibehåller distinktionen mellan ”finansiell” och ”operationell” leasing. En finansiell lease ger i resultaträkningen upphov till ränte- och avskrivningskostnader, emedan en operationell lease resulterar i leasingkostnader (på en och samma rad med ett linjärt belopp över tiden).

Skillnaden mellan servicekontrakt och leasekontrakt

I den föreslagna standarden definieras leasing på ett helt annat sätt än det vi är vana vid från IAS 17. IAS 17 fokuserar på skillnaden mellan finansiell och operationell leasing. Utkastet till den nya leasingstandarden föreskriver att;

”En lease är ett kontrakt vilket överför rätten att utnyttja en tillgång (den underliggande tillgången) under en tidsperiod i utbyte mot ersättning”

Definitionen av ett leasingavtal har varit föremål för stora diskussioner. Bedömningen av huruvida ett kontrakt är eller innefattar ett leasingavtal ska göras genom en bedömning av följande båda kriterier:

  • Huruvida uppfyllandet av kontraktet beror på användning av en identifierad tillgång
  • Huruvida kontraktet överför rättigheten att kontrollera användningen av den underliggande tillgången under en tidsperiod i utbyte mot ersättning

Vår bedömning är att båda ovanstående kriterier måste vara uppfyllda för att det ska vara frågan om ett leasingavtal.

Mot bakgrund av ovanstående kommer det att bli viktigt att identifiera samtliga komponenter i ett avtal och att nogsamt utvärdera huruvida ovanstående kriterier är uppfyllda i syfte att kunna dra gränsen mellan ett leasingkontrakt och ett servicekontrakt.

Värderingsfrågor

I utkastet presenterades relativt komplexa regler vad gäller den efterföljande redovisningen av ett leasingåtagande. Här framgick att variabla avgifter kopplade till index eller marknadsränta skulle räknas med initialt till det värde som gällde vid leasingavtalets start. Det fanns även krav på omvärdering av leasingskulden till följd av förändringar i sådana variabla avgifter. Detta innebar att leasingskulden vid varje tillfälle skulle justeras genom att alla kvarvarande leaseavgifter räknas om med den nya variabla avgiften. Förändringen av leasingskulden skulle sedan redovisas mot leasingtillgången till den del den var hänförlig till framtida avgifter samt resultatföras till den del den var hänförlig till innevarande period. Metoden fick kraftig kritik då den ansågs alltför komplex och alltför många svåra frågeställningar skulle uppkomma vid den praktiska hanteringen. I ett tentativt beslut har detta därför ändrats. Variabla avgifter och andra under vissa förutsättningar valfria betalningar (”optional payments”) har exkluderats från beräkningen av nuvärdet av framtida leasingbetalningar. Leasingskulden ska beräknas såsom nuvärdet av framtida leasingbetalningar medan leasingtillgången utöver detta även inkluderar direkta kostnader för att anskaffa den leasade tillgången.

Pågående diskussioner

Under hösten 2014 kommer en stor del av arbetet med standarden att fokusera på att färdigställa upplysningskraven och de övergångsregler som ska gälla. Vad vi vet i dagsläget kommer en slutlig standard sannolikt att publiceras tidigast andra hälften av 2015. Något ikraftträdandedatum är ännu inte kommunicerat men tidigare än 2017/2018 är inte sannolikt.

För mer information kontakta:

Ulrika Anjou, 010-213 36 21, ulrika.anjou@pwc.com
Peter Almgren, 010-212 53 53, peter.almgren@pwc.com

Kontakta oss

Peter Almgren

Redovisningsspecialist, PwC Sverige

Tel 0729-97 25 40

Följ oss i sociala medier