Vid konsolidering elimineras alla interna lån, men den uppkomna valutakurseffekten kvarstår och redovisas i koncernredovisningen. I och med införandet av IFRS 18 Presentation and Disclosure in Financial Statements aktualiseras frågan om klassificering av dessa valutakursdifferenser i resultaträkningen (se vår tidigare artikel). I de situationer det även finns ett externt lån i utländsk valuta som vidareutlånas internt kan detta leda till att effekterna från det interna lånet och det externa lånet redovisas i olika kategorier. Nedan redogörs för klassificeringen i resultaträkningen av ovan valutaeffekter vid redovisning enligt huvudregeln enligt IFRS samt klassificering vid tillämpning av säkringsredovisning.
Klassificering av valutakurseffekter enligt grundreglerna i IFRS 18
I vår tidigare artikel redogjorde vi för det tentativa agendabeslut (engelska: Tentative Agenda Decision, TAD) som IFRS Interpretations Committee (kommittén) publicerat specifikt avseende valutakurseffekter på interna lån. Sammanfattningsvis identifierade kommittén två olika alternativ som skulle kunna vara förenliga med IFRS 18:
1) rörelsekategorin och
2) den kategori där intäkten eller kostnaden relaterad till det interna lånet redovisas i innan eliminering av interna transaktioner enligt IFRS 10.
I en situation där det är långivaren som bär valutarisken, det vill säga lånet är utställt i låntagarens valuta, är det i dag vanligt att koncerner klassificerar valutakurseffekten från både extern upplåning och den interna utlåningen inom samma del i resultaträkningen, ofta inom det vi kallar ”finansnettot” (finansiella intäkter och finansiella kostnader). Genom att klassificera de båda valutakurseffekterna inom samma del i resultaträkningen så tar de båda effekterna ofta ut varandra på ett naturligt sätt.
Under IFRS 18 och den TAD som kommittén publicerat klassificeras dock valutakurseffekterna på det interna lånet antingen i rörelsen eller i investeringsverksamheten (intäkter och kostnader avseende den finansiella fordran redovisas i investeringsverksamheten innan eliminering). Valutakurseffekter på det externa lånet klassificeras enligt grundreglerna i IFRS 18 i finansieringsverksamheten då de kommer från en skuld som enbart avser finansiering. Det innebär att det som enligt tidigare resultaträkningsuppställning var en naturlig match mellan två valutakurseffekter kan komma att redovisas inom olika kategorier i resultaträkningen enligt IFRS 18.
Klassificering av valutakurseffekter när säkringsredovisning tillämpas
I de fall säkringsredovisning tillämpas i enlighet med IFRS 9 Finansiella instrument finns särskilda regler för klassificering i IFRS 18. Dessa anger att effekten från säkringsinstrumentet ska redovisas i samma kategori som den säkrade posten. För koncerner som designerat en säkringsrelation baserat på ovan situationen utgörs den säkrade posten av valutakurseffekterna på den interna utlåningen och säkringsinstrumentet är den externa upplåningen. Då effekten från säkringsinstrumentet ska klassificeras i samma kategori innebär det att valutakurseffekten från det externa lånet klassificeras antingen i rörelsen eller investeringsverksamheten beroende på var valutakurseffekten från det interna lånet klassificeras. Oavsett om de båda klassificeras i rörelsen- eller investeringskategorin blir effekten detsamma, dvs ingen kategori ”belastas” med någon bruttoeffekt från dessa valutakurseffekter.
Kom dock ihåg att säkringsredovisning ska uppfylla de kriterier som finns i IFRS 9 och att säkringsredovisning tillämpas prospektivt från den tidpunkt då alla kriterier är uppfyllda.
Slutligt agendabeslut
Det TAD som kommittén publicerat är, som namnet antyder, preliminärt och kan komma att ändras innan det är slutligt. Remisstiden på det tentativa agendabeslutet gick ut 25 november 2025. Inget slutligt agendabeslut har ännu kommit från kommitteen, men uppdatering bör komma under 2026.
Håll utkik i nyhetsbrevet Dialog efter uppdateringar framöver!
