Det omvända förhållandet kan också uppstå, då lånet i stället denomineras i långivarens valuta och valutakurseffekten uppkommer hos låntagaren.
Vid konsolidering elimineras alla interna lån, men den uppkomna valutakurseffekten kvarstår och redovisas i koncernredovisningen. I och med införandet av IFRS 18 Presentation and Disclosure in Financial Statements aktualiseras frågan om klassificering av dessa valutakursdifferenser i resultaträkningen.
Frågan har visat sig inte vara helt enkel och IFRS Interpretations Committee (kommittén) har under hösten behandlat frågeställningen. Detta har hittills mynnat ut i ett tentativt agendabeslut som kommittén har publicerat. I agendabeslutet så har kommittén identifierat två olika alternativ som skulle kunna vara förenliga med IFRS 18:
Valutakursdifferensen redovisas i samma kategori som den intäkt eller kostnad som är relaterad till det interna lånet redovisas i innan eliminering av interna transaktioner enligt IFRS 10. Det innebär att klassificeringen kan variera beroende på hur relaterade poster skulle ha redovisats. Om företaget bedömer att en klassificering av valutakursdifferensen på detta sätt skulle innebära onödiga kostnader eller insatser (eng. undue cost or efforts), klassificeras istället valutakursdifferensen i rörelsekategorin.
Kommittén var samstämmig i att alternativ 1 är en möjlig tolkning. Avseende alternativ 2 var dock kommittén delad där hälften av ledamöterna röstade för att det var en möjlig tolkning medan andra hälften röstade emot. Det tentativa agendabeslutet är ute på remiss till den 25 november 2025. För den som vill läsa det i sin helhet, finner ni det här.
Det är viktigt att komma ihåg att det publicerade tentativa agendabeslutet är just preliminärt och kan komma att ändras innan det är slutligt.
Håll utkik i Dialog efter uppdateringar framöver.
Du har väl inte missat våra övriga IFRS 18-artiklar?
Anna Lööw