Redovisning av leasing förändras i grunden
2010-09-07
IASB och FASB föreslår en ny modell för redovisning av leasing, som innebär en väsentlig förändring mot hur leasing redovisas i dag. Det huvudsakliga målet är att få samtliga leasingavtal att redovisas i balansräkningen.
Utkastet (ED) som presenterades den 17 augusti, behandlar redovisning för såväl leasetagare som leasegivare. Kommentarer på utkastet ska vara lämnade senast 15 december 2010.
Leasetagare
Förslaget innebär att uppdelningen mellan operationell och finansiell leasing försvinner. Alla leasing-/hyresavtal ska hanteras lika och alla avtal ska redovisas i balansräkningen i form av en tillgång - ”avseende rätten att nyttja objektet under leasingperioden” och en leasingskuld – ”avseende förpliktelsen att betala leasingavgifter”.
Leasingskulden ska värderas till nuvärdet av framtida leasingbetalningar och därefter till upplupet anskaffningsvärde. Förlängningsoptioner ska inkluderas i beräkning av skulden i det fall de är ”mer sannolika än inte” och variabla avgifter uppskattas efter bästa bedömning. Vid leasingavtalets ingång kommer tillgången att motsvara skuldens värde. Därefter redovisas tillgången till anskaffningsvärde minskat med ackumulerade avskrivningar (linjära avskrivningar). Förlängningsoptioner och variabla avgifter ska omvärderas vid indikation på förändring i antagande.
Presentationen i resultaträkningen kommer i och med det nya förslaget att förändras. I stället för att, som i dag, redovisa en leasing-/hyreskostnad ska leasetagaren redovisa avskrivning på tillgången samt en räntekostnad för leasingskulden.
Leasegivare
Förslaget innehåller två modeller för leasegivare, ”Derecognition approach” och ”Performance obligation approach”. Valet av modell ska styras av huruvida risken och förmånerna förknippade med tillgången bibehålls eller ej och valet kommer därmed vara beroende av bolagets affärsmodell.
Performance obligation approach – ska tillämpas om leasegivaren behåller väsentlig risk och förmåner förknippade med den utleasade tillgången antingen under eller efter avtalets slut. Leasegivaren redovisar den underliggande tillgången samt en fordran för ”rätten att erhålla leasingbetalningar” samt en leasingskuld för ”skyldigheten att hålla tillgången tillgänglig för leasetagaren”.
Derecognition approach – ska tillämpas för alla leasingavtal som inte faller in under Performance obligation approach. Derecognition approach innebär att leasegivaren bokar bort den underliggande tillgången från balansräkningen (till den del leasingavtalet omfattar) och i stället redovisas en fordran på leasegivaren för rätten att erhålla leasingbetalningar.
För kortfristiga leasingavtal, det vill säga kortare än 12 månader, finns begränsade lättnadsregler exempelvis att leasetagaren inte behöver diskontera värdena i balansräkningen.
Omfattningen av upplysningar kommer att öka i och med förslaget, med mer fokus på både kvalitativa och kvantitativa upplysningar samt på väsentliga uppskattningar och bedömningar.
Färdig standard förväntas komma under 2011 med tidigaste tillämpning under 2012.
