Jakten på stabilare referensräntor har lett till utvecklingen av så kallade alternativa referensräntor, ARR, i stället för dagens IBOR-räntor. Så här förbereder du dig för övergången.
IBOR står för Interbank Offered Rate och är en referensränta som baseras på de räntor som banker på en marknad har när de lånar ut till varandra. Referensräntor fungerar som riktmärken i prissättningen av finansiella kontrakt och produkter, och är viktiga för en fungerande finansmarknad.
Efter den globala finanskrisen omkring 2007–2009 uppenbarades ett antal brister i IBOR-räntorna. Dels på grund av att dessa räntor sätts baserat på en professionell bedömning av medverkande banker, dels på grund av stundtals bristande underliggande transaktionsdata, men också för risken att räntesättningsprocessen kan manipuleras. En riskfri referensränta efterfrågades allt mer, framför allt på derivatmarknaden. En reform av prisättningsprocessen fanns nödvändig och arbetet med att ta fram alternativ till interbankräntor påbörjades. En internationell översyn av referensräntorna ledde till utvecklingen av alternativa referensräntor, så kallade ARR eller Alternative Reference Rates.
En förändring av vilka referensräntor som används kommer att ha stor inverkan på viktiga affärsområden och produktområden, på centrala interna processer för bolag i den finansiella sektorn samt för bolag i övriga branscher med betydande treasury-verksamhet och/eller finansiering via skuldebrev.
Referensräntor är nödvändiga för att finansmarknaderna ska fungera. Dels fungerar de som referens i kontrakt som är knutna till rörliga räntor och de används ofta på derivatmarknader för produkter som swappar, optioner och terminskontrakt. Men eftersom interbanktransaktionerna minskar urholkas också grundidén med att använda IBORs som referensränta. De nya, alternativa referensräntorna baseras istället på faktiska transaktioner. Inom större valutaområden, som de för brittiska pund, US Dollar och Euro, har arbetet med att utveckla alternativa referensräntor redan pågått under en tid.
Stockholm Interbank Offered Rate - STIBOR - är en referensränta för den svenska penningmarknaden. STIBOR-bankerna har bildat en arbetsgrupp med syfte att utreda och ta fram komplement och alternativ till STIBOR. Anledningen är bland annat att antalet transaktioner mellan bankerna minskat. Tanken är att lämna en rekommendation under den senare delen av 2019 som ska vara ett komplement eller alternativ till STIBOR.
Det är nu dags för företag med finansiella kontrakt kopplade till IBOR att förbereda sig för övergången. Som förväntat kommer övergången till en ny referensränta medföra kostnader. Fortsatt användande av IBORs skulle dock kunna innebära ännu högre kostnader om inte andra alternativa räntor implementeras.
Detta innebär att finansiella institutioner och andra berörda aktörer redan nu behöver börja analysera effekterna som introduktionen av nya referensräntor kommer att ha på deras tillgångar och system. Ersättande räntor måste implementeras för att ersätta IBORs, och deras inverkan måste utvärderas i ett tidigt stadie för att garantera en smidig övergång från IBORs. Detta inkluderar:
Tillsynsmyndigheter har sedan 2009 granskat referensräntan LIBOR (London Interbank Offered Rate). Regulatorer och marknadsaktörer har kommit överens om att en alternativ referensränta ska ersätta LIBOR, som förväntas upphöra efter år 2021. Bytet till de nya riskfria referensräntorna påverkar alla marknadsaktörer som använder eller investerar i ränte-kopplade produkter, och påverkar många finansiella kontrakt. Övergången kräver därför att företag redan nu förbereder sig på hur deras verksamhet påverkas.
Playback of this video is not currently available