I våra tidigare artiklar i Dialog (Hur ska valutakurseffekter på interna lån klassificeras enligt IFRS 18? samt Valutakurseffekter på interna och externa lån i koncernen – så påverkas resultaträkningen av IFRS 18) redogjorde vi för det tentativa agendabeslut (TAD) som IFRS Interpretations Committee (kommittén) publicerat avseende klassificering av valutakurseffekter på koncerninterna lån i resultaträkningen enligt IFRS 18 Presentation och upplysningar i finansiella rapporter. I april 2026 gav International Accounting Standards Board, IASB, sitt godkännande till agendabeslutet och vi sammanfattar här vad det innebär.
Slutligt agendabeslut – bekräftar det tentativa beslutet
Som vi beskrev i vår tidigare artikel identifierade kommittén två alternativ för klassificering av valutakurseffekter på koncerninterna lån – 1) rörelsekategorin och 2) den kategori där intäkten eller kostnaden relaterad till det interna lånet redovisas i innan eliminering av interna transaktioner. Det slutliga agendasbeslutet bekräftar dessa båda alternativ utan några materiella förändringar. Kommittén avvisade även, i linje med det tentativa beslutet, klassificering i enbart finansieringskategorin respektive enbart investeringskategorin som godtagbara alternativ.
Kommittén förtydligade att vid tillämpning av alternativ 2 görs klassificeringen av valutakurseffekterna utifrån koncernens perspektiv och eventuella angivna huvudsakliga verksamhet, vilket innebär att klassificeringen kan skilja sig från den som dotterbolaget gör i sin egen resultaträkning, om denna exempelvis bedömts ha angiven huvudsaklig verksamhet att tillhandahålla finansiering till kunder. Det innebär att valutakurseffekterna hamnar antingen i investeringskategorin eller i finanseringskategorin beroende på vem som valutaexponeringen (enheten som har lånefordran eller låneskulden). Om klassificering enligt synsätt 2 innebär onödiga kostnader eller insatser (eng. "undue cost or effort") klassificeras valutakurseffekten istället i rörelsekategorin. Valet mellan alternativ 1 och alternativ 2 utgör ett val av redovisningsprincip i enlighet med IAS 8 och ska tillämpas konsekvent.
Vad innebär det i praktiken?
Som vi beskrev i vår tidigare artikel är det idag enligt IAS 1 vanligt att koncerner klassificerar valutakurseffekten från både extern upplåning och intern utlåning inom samma del i resultaträkningen, ofta inom det vi kallar ”finansnettot”, varvid de båda effekterna tar ut varandra på ett naturligt sätt.
Enligt IFRS 18 klassificeras valutakurseffekter på den externa låneskulden i finansieringskategorin (med antagandet att denna endast avser finansiering), medan valutakurseffekterna på den interna lånefordran enligt alternativ 1 hamnar i rörelsekategorin och enligt alternativ 2 i investeringskategorin (intäkter och kostnader avseende den finansiella fordran redovisas i investeringskategorin innan eliminering).
Oavsett vilket alternativ som väljs så kommer den naturliga matchningen för valutakursdifferens för det externa lånet och den interna utlåningen som enligt IAS 1 uppstod i finansnettot gå förlorad då valutakursdifferenserna kan komma att redovisas inom olika kategorier i resultaträkningen enligt IFRS 18.
Säkringsredovisning – fortfarande en möjlig lösning
Som vi beskrev i vår tidigare artikel kan säkringsredovisning enligt IFRS 9 vara ett sätt att behålla matchningen. Om koncernen designerat en säkringsrelation där den säkrade posten utgörs av valutakurseffekterna på den interna utlåningen och säkringsinstrumentet är den externa upplåningen, klassificeras valutakurseffekten från det externa lånet i samma kategori som det interna lånets valutakurseffekt – oavsett om det är rörelse- eller investeringskategorin. Det är en vanlig missuppfattning att tillämpning av säkringsredovisning av en relation "smittar av sig" på andra relationer, vilket inte stämmer. Säkringsredovisning är ett undantag från huvudreglerna för redovisning, och valet görs "relation för relation". Eftersom det är undantagsredovisning så är det viktigt att komma ihåg att för att få tillämpa säkringsredovisning ska kriterierna i IFRS 9 vara uppfyllda och tillämpning ske prospektivt från den tidpunkt då alla kriterier är uppfyllda.
Vad bör företag göra nu?
Det slutliga beslutet innehåller inga överraskningar jämfört med det tentativa agendasbeslutet. Nu gäller det att bestämma sig – alternativ 1 eller alternativ 2 – och tillämpa valet konsekvent i enlighet med IAS 8. Eftersom detta är ett policyval så bör upplysning lämnas i redovisningsprinciperna om det anses vara väsentligt för de finansiella rapporterna.
