Vad avser en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet?
Om alla företag tillämpat den generella modellen för klassificering av intäkter och kostnader i kategorier enligt IFRS 18, så hade det för vissa företag inneburit att intäkter och kostnader som härrör från dess huvudsakliga verksamhet inte hade fått klassificeras i rörelsekategorin. Av denna anledning kräver standarden, som ett undantag från de generella kraven, att företag med en "specificerad huvudsaklig affärsverksamhet" ska klassificera vissa typer av intäkter och kostnader som en del av rörelseresultatet, istället för i investerings- eller finansieringskategorin,
Enligt IFRS 18 finns två typer av specificerade huvudsakliga affärsverksamheter:
investeringar i vissa typer av tillgångar, vilka är:
investeringar i intresseföretag, joint ventures och ej konsoliderade dotterföretag som inte redovisas enligt kapitalandelsmetoden, eller
andra tillgångar om de genererar avkastning individuellt och i stort sett oberoende av företagets andra resurser, (gemensamt kallade ’investeringar i tillgångar’); eller
att tillhandahålla finansiering till kunder.
Exempel på företag som investerar i tillgångar som en huvudsaklig affärsverksamhet är investmentföretag enligt definitionen i IFRS 10, fastighetsbolag och försäkringsbolag. Exempel på företag som tillhandahåller finansiering till kunder som en huvudsaklig affärsverksamhet är banker och andra utlåningsinstitutioner, företag som tillhandahåller finansiering till kunder för att möjliggöra för dessa kunder att köpa företagets produkter och leasegivare som tillhandahåller finansiering till kunder genom finansiella leasingavtal.
För många företag kommer det att vara tydligt om det har en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet, till exempel banker och fastighetsföretag. För andra företag, såsom till exempel företag som tillhandahåller finansiering till sina kunder för att köpa företagets produkter, leasegivare eller konglomerat (koncerner som äger flera olika företag med sinsemellan olikartade verksamheter i olika branscher), kan det krävas bedömningar för att fastställa om det finns en huvudsaklig affärsverksamhet som innebär investering i tillgångar eller finansiering till kunder eller inte.
Hur man identifierar specificerad huvudsaklig affärsverksamhet
Att fastställa om ett företag har en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet som innebär investering i tillgångar eller tillhandahållande av finansiering till kunder ska baseras på fakta och tillgänglig information som ger stöd åt företagets bedömning, det är således inte ett fritt val. Standarden påpekar att en viktig avgörande faktor för om ett företag har en huvudsaklig affärsverksamhet som innebär investering i tillgångar eller tillhandahållande av finansiering till kunder är huruvida företaget använder ett resultatmått liknande bruttoresultat som innehåller poster som annars skulle ha klassificerats i investerings- eller finansieringskategorin, för att bedöma eller kommunicera företagets prestation. Följande är två exempel på bevis som indikerar att ett företag betraktar ett sådant resultatmått som viktigt för att bedöma eller kommunicera företagets prestation:
Användningen av resultatmåttet i extern kommunikation av rörelsens prestation, såsom investerarpresentationer, eller
Användningen av resultatmåttet i intern uppföljning
Som ett exempel så övervakas och kommuniceras generellt resultatmåttet räntenetto av företag som tillhandahåller finansiering till kunder som en huvudsaklig affärsverksamhet. I en bank består denna delsumma vanligtvis av ränteintäkter från räntebärande tillgångar såsom lån till kunder och räntekostnader från räntebärande skulder, såsom insättningar, det vill säga poster som annars skulle ha klassificerats i investerings- eller finansieringskategorin.
För företag som tillämpar IFRS 8 Rörelsesegment kan information som lämnas om segment tyda på att ett företag har en huvudsaklig affärsverksamhet som innebär investering i tillgångar eller tillhandahållande av finansiering till kunder. Så kan till exempel vara fallet om företaget rapporterar ett segment som består av en enda affärsverksamhet som investerar i tillgångar eller tillhandahåller finansiering till kunder. Detta skulle indikera att prestationen för det rapporterbara segmentet är viktig i uppföljningen av företagets prestation. Följaktligen stödjer detta att affärsverksamheten för det rapporterbara segmentet är en huvudsaklig affärsverksamhet för företaget.
Företag som är leasegivare eller tillhandahåller finansiering till sina kunder för att köpa företagets produkter kan generera väsentliga belopp av ränteintäkter kopplade till denna finansiering. Men om dessa företag inte använder en delsumma liknande bruttovinst för att övervaka eller kommunicera prestationen från finansieringen och finansieringen inte heller utgör ett rapporterbart segment enligt IFRS 8 Rörelsesegment, så kommer finansieringen i många fall inte anses utgöra en huvudsaklig affärsverksamhet.
Påverkan på de finansiella rapporterna
Hur de finansiella rapporterna påverkas beror på om företaget har identifierat tillhandahållande av finansiering till kunder, investeringar i tillgångar eller både och som huvudsaklig affärsverksamhet. Även om ett företag har en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet så ska den generella metoden tillämpas för alla de poster som inte omfattas av den huvudsakliga affärsverksamheten.
Ett företag som investerar i tillgångar som huvudsaklig affärsverksamhet kommer till exempel att i rörelsekategorin klassificera intäkter och kostnader relaterade till den typ av tillgångar som företaget investerar i. Företaget kan dock ha andra typer av tillgångar som inte utgör en huvudsaklig affärsverksamhet och som enligt den generella modellen ska klassificeras i investeringskategorin. Intäkter och kostnader från den här typen av tillgångar klassificeras då i investeringskategorin. Ett exempel på det är intressebolag och JV som redovisas med tillämpning av kapitalandelsmetoden. Resultat från den här typen av innehav kommer enligt IFRS 18 alltid att presenteras i investeringskategorin, oavsett vad bolaget har för huvudsaklig affärsverksamhet.
För företag som tillhandahåller finansiering till kunder som huvudsaklig affärsverksamhet, finns andra krav avseende klassificering av intäkter och kostnader. Enligt den generella modellen i IFRS 18 ska vissa intäkter och kostnader som är kopplade till skulder klassificeras i finansieringskategorin. För att avgöra vilka intäkter och kostnader som enligt den generella modellen ska klassificeras i finansieringskategorin måste företag skilja mellan två typer av skulder:
skulder som uppstår från transaktioner som enbart innebär finansiering, såsom till exempel företagsobligationer, lån, skuldebrev och obligationer (fortsättningsvis benämnda “typ 1”); och
Andra skulder, vilka uppstår från transaktioner som inte enbart innebär finansiering såsom till exempel leverantörsskulder, leasingskulder, pensionsskulder, avsättningar för återställande (fortsättningsvis benämnda “typ 2”).
Ett företag som tillhandahåller finansiering till kunder som huvudsaklig affärsverksamhet behöver avgöra vilka av företagets skulder av typ 1 som är relaterade till verksamheten att tillhandahålla finansiering till företagets kunder. Detta eftersom intäkter och kostnader från dessa skulder kommer att klassificeras i rörelsekategorin. För den del av företagets typ 1-skulder som inte hänförs till verksamheten att tillhandahålla finansiering till kunder, har företag ett policyval att klassificera intäkter och kostnader från dessa skulder i antingen finansieringskategorin eller i rörelsen. Om ett företag inte kan särskilja vilka av skulderna som hänförs till att tillhandahålla finansiering till kunder och vilka som inte gör det, så ska företaget klassificera intäkter och kostnader från alla typ 1-skulder i rörelsen. Räntekostnader relaterade till skulder av typ 2 kommer alltid att presenteras i finansieringskategorin, oavsett om företaget har en huvudsaklig affärsverksamhet som innebär finansiering till kunder eller inte.
Exempel på metod att klassificera intäkter och kostnader för företag som har en huvudsaklig verksamhet
En möjlig metod för att korrekt klassificera intäkter och kostnader när ett företag har en huvudsaklig verksamhet är att klassificera intäkter och kostnader i två steg:
Steg 1: Klassificera intäkter och kostnader i rörelse-, investerings- och finansieringskategorierna, med antagandet att företaget inte har en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet. Klassificeringen i inkomstskatt och avvecklade verksamheter omfattas inte av kraven att klassificeras i andra kategorier och därför är de inte inkluderade i bilden nedan.
Steg 2: Identifiera vilka intäkts- och kostnadsposter i investerings- och finansieringskategorierna som behöver flyttas så att de presenteras i rörelsekategorin. IFRS 18 ger vägledning om vilka intäkter och kostnader i investerings- och finansieringskategorierna som kan presenteras i rörelsekategorin beroende på företagets specificerade huvudsakliga affärsverksamhet.
Upplysningar
Företag ska lämna upplysningar om det faktum att det har en specificerad huvudsaklig affärsverksamhet och vad dess specificerade huvudsakliga affärsverksamhet är – det vill säga, om den investerar i tillgångar eller tillhandahåller finansiering till kunder som en huvudsaklig affärsverksamhet.
Bedömningen kring huruvida ett företag har en huvudsaklig affärsverksamhet som innebär investering i vissa tillgångar eller att tillhandahålla finansiering till kunder baseras på fakta vid en given tidpunkt och kan förändras över tid. Om ett företag ändrar sin bedömning kring huvudsaklig affärsverksamhet så tillämpas detta som en ändrad uppskattning och bedömning, det vill säga framåtriktat. Om detta inträffar ska företaget lämna upplysningar om det faktum att resultatet av bedömningen har förändrats och tidpunkt för förändringen. För de poster där klassificeringen har ändrats under det aktuella året, ska upplysning lämnas om både belopp och klassificering av intäkter och kostnader innan och efter förändringen under den aktuella perioden; och belopp och klassificering under den föregående perioden för de poster där klassificeringen har ändrats.
