Det är allt vanligare att företag ingår avtal om att köpa el från naturberoende källor med målet att minska koldioxidavtrycket från sin energianvändning. Elinköpsavtal benämns ibland Power Purchase Agreements (PPA). Företag behöver förstå villkoren i dessa avtal, marknadsstrukturen för elhandel, samt kraven i IFRS ® Redovisningsstandarder för att kunna fastställa hur dessa arrangemang ska behandlas i redovisningen.
Nedan förklarar vi hur det kommer sig att kontrakt att köpa råvaror (såsom exempelvis elektricitet) under vissa omständigheter behöver redovisas som derivatkontrakt i enlighet med IFRS 9 ‘Finansiella instrument’. Vidare går vi in på ändringarna i IFRS 9 som bland annat avser att minska antalet avtal avseende naturberoende el som behöver redovisas som derivatavtal. För ytterligare information hänvisar vi till vår fullständiga In depth “Accounting for Contracts Referencing Nature-dependent Electricity”.
Vad är ett Power Purchase Agreement (PPA)?
I sin enklaste form är ett PPA ett avtal om att köpa/sälja el mellan en eldistributör och en elkonsument (ett företag). Idag är det vanligt att PPA-avtal avser elinköp från så kallade “gröna källor”, exempelvis vindkraftverk eller solpaneler. I dessa fall innehåller avtalen ofta två komponenter:
Leverans till köparen av en andel av den el som produceras i den gröna produktionsanläggningen
Leverans till köparen av ursprungscertifikat (certifikat som visar produktionen av el från den “gröna källan”)
Ibland avser avtalen bara leverans av ursprungscertifikat som en grön anläggning “producerat” men inte någon el. Dessa benämns ofta Virtuella Power Purchase Agreements (VPPA). I dessa fall är det inte ovanligt att avtalsvillkoren utformas så att ersättningen i avtalet beräknas och nettoregleras genom mellanskillnaden av:
ett avtalat fast pris, och
rörliga spotpriset på aktuella marknaden, per MWh.
Det fasta priset kan inkludera ursprungscertifikaten, eller så kan dessa prissatts separat. Nedan kommer vi att bortse från redovisning av ursprungscertifikaten, då detta inte heller har adresserats i de aktuella ändringarna av IFRS.
PPAer kan utgöra avtal avseende naturberoende el, men alla är inte sådana. Analys behöver genomföras enligt kriterierna som beskrivs i artikeln.
Varför kan ett avtal om att köpa el behöva redovisas som ett derivatinstrument enligt IFRS 9?
Avtal om att köpa elektricitet kan struktureras på många olika sätt, vilket medför att det kan vara utmanande att veta vilken IFRS-standard som blir tillämplig. Vindkraftverk och solcellsanläggningar är ofta placerade i bolag til exempel i en strukturerad enhet (SPV), varför frågan om vem som kontrollerar bolaget kan bli aktuell, dvs är det ett dotterbolag (IFRS 10 ‘Koncernredovisning’) eller ett samarbetsarrangemang (IFRS 11 ‘Samarbetsarrangemang’). Om man tar leverans av det mesta av den el som anläggningen producerar kan den redovisningsmässiga slutsatsen vara att tillgången leasas av företaget enligt kontraktet, och att IFRS 16 ‘Leasingavtal’ därmed ska tillämpas.
Låt oss dock anta att vi har ett avtal att köpa elektricitet som inte ska redovisas inom ramen för IFRS 10, IFRS 11 eller IFRS 16. Vilken redovisning ger användare av finansiella rapporter bäst information avseende ett avtal att köpa icke-finansiella poster (såsom till exempel elektricitet)? Lite förenklat kan IFRS utgångspunkt beskrivas som att:
Om ett företag ingår ett avtal att köpa el i syfte att all kontrakterad el ska användas som en resurs i verksamheten, så bör anskaffningsvärde vid tidpunkten för köpet vara lämplig redovisning.
Om ett företag däremot ingår ett sådant köpeavtal i syfte att sälja elen vidare för att göra en vinst på kortfristiga prisfluktuationer, det vill säga spekulativ handel så ger redovisning av avtalet till verkligt värde ge bäst information.
IFRS har mot bakgrund av detta utgångspunkten att alla avtal som lätt kan användas för spekulativ handel bör redovisas som derivatinstrument enligt IFRS 9. De avtal som avser en råvara som handlas på en aktiv marknad (exempelvis el) omfattas av detta, men även avtal som innehåller nettoregleringsklausuler, det vill säga villkor som gör att företaget inte behöver ta leverans av varan utan kan betala en mellanskillnad mellan avtalat pris och det aktuella priset på råvaran.
Undantaget för ‘egen förbrukning' i IFRS 9 (nu gällande regler)
IFRS 9 har ett undantag som tillåter att de råvaruinköpsavtal som fångas av IFRS 9 enligt ovan ändå kan undantas från att redovisas som ett derivatinstrument. Förutsättningen är att inköpsavtalet ingås, och fortsatt hålls, i syfte att ta leverans av råvaran i enlighet med företagets förväntade förbrukning (‘egen förbrukning’). Har man en historik av att nettoreglera liknande avtal, eller ta leverans och sälja vidare, får man inte använda undantaget.
Genom att använda undantaget för ‘egen förbrukning’ undviker företag komplexiteten i att redovisa dessa avtal som derivatinstrument, vilket skulle innebära redovisning till verkligt värde via resultaträkningen. I stället förblir dessa avtal utanför balansräkningen och resultaträkningen tills fysisk leverans sker, då de redovisas till anskaffningsvärde.
Vad är problemet med avtal som hänvisar till naturberoende el, och hur har IASB utformat lösningen (ändringarna i IFRS 9)?
Med kontrakt som hänvisar till naturberoende el menar man kontrakt där källan till elproduktion är beroende av naturliga förhållanden som inte är kontrollerbara (till exempel vädret), vilket resulterar i att företaget exponeras för variationer i den underliggande mängden el. Såsom elmarknaden är utformad behöver företag i dag sälja tillbaka el på nätet till den del de inte själva kommer förbruka den, då man inte har lagringsmöjligheter. Detta kan resultera i att man inte kan tillämpa undantaget för ‘egen förbrukning’ enligt nuvarande regler, och hamnar i derivatredovisning för vissa elavtal.
Tillämpning av undantaget för ‘egen förbrukning’ kommer att bli enklare avseende avtal som hänvisar till naturberoende el med de ändringar som nu införs i IFRS 9. För att bedöma huruvida ett avtal om att köpa och ta emot leverans av naturberoende el ska redovisas som ett avtal för ‘egen förbrukning’, bör ett företag tillämpa den specifika tillämpningsvägledningen i IFRS 9 för sådana avtal om:
avtalet förpliktigar företaget att köpa och ta emot elen när den genereras; som ett resultat av detta exponeras företaget för risken att vara tvunget att köpa el som det inte kan använda under ett leveransintervall där elen levereras; och
utformningen av marknaden där företaget tar emot el enligt avtalet kräver att företaget säljer eventuella mängder oanvänd el inom en viss tid; som ett resultat av detta har företaget ingen praktisk möjlighet att undvika att sälja oanvänd el
När dessa villkor är uppfyllda är försäljning av oanvänd el inte nödvändigtvis oförenlig med företagets förväntade förbrukning. Avtalet fortsätter att uppfylla undantaget för ‘egen förbrukning’ om enheten har varit, och förväntar sig att vara, en “nettoköpare” av el under avtalsperioden. Ett företag är en "nettoköpare" om det köper tillräckligt med el för att kompensera eventuella försäljningar av oanvänd el på samma marknad där företaget sålde elen. Om undantaget tillämpas tillkommer ytterligare upplysningskrav (se ‘Upplysningar’ nedan).
Företag som tecknat PPA:er kan notera att även dessa bör analyseras utifrån ovan kriterier. För många avtal kan analysen komma att visa att de avser avtal som hänvisar till naturberoende el, men inte per automatik. Ovan krav kan inte tillämpas analogt på PPA:er eller andra kontrakt som inte utgör kontrakt som hänvisar till naturberoende el.
Övriga ändringar av IFRS 9 och IFRS 7 ‘Finansiella instrument: Upplysningar’
Förutom ovan förändring av undantaget för ‘egen förbrukning’ har följande ändringar införts som endast kan tillämpas på kontrakt som hänvisar till naturberoende el:
Säkringsredovisning
Ändringar har införts som avser att förenkla möjligheten att tillämpa säkringsredovisning, samt minska ineffektivitet från säkringar, där säkringsinstrumentet utgörs av kontrakt som hänvisar till naturberoende el.
IFRS 9 har som krav att en säkrad post inte får utgöras av ett variabelt nominellt belopp. Detta innebar att man var tvungen att i förväg precisera en fast volym som säkrad volym, trots att man visste att volymen skulle komma att variera. Ändringen i IFRS 9 innebär att om en prognostiserad transaktion kommer från ett avtal som hänvisar till naturberoende el så får denna utgöras av den variabla mängden naturberoende el som förväntas levereras av produktionsanläggningen. Detta kommer kunna minska den ineffektivitet från variabilitet i volym som ofta är väsentlig från denna typ av säkringsrelationer, och som måste redovisas direkt i resultaträkningen. Övriga källor till ineffektivitet kommer dock att kvarstå, till exempel prisskillnader mellan olika elområden.
För en säljare av el innebär ändringen att den el som kommer att produceras i anläggning kan anses vara mycket sannolikt i och med att om elen produceras kommer den att vara prissäkrad.
Upplysningar
Specifika upplysningskrav införs för fysiska PPA:er avseende naturberoende el som kvalificerar för avtal för ‘egen förbrukning’, och därmed inte behöver redovisas som derivatinstrument i enlighet med IFRS 9. Dessa ytterligare upplysningar anses relevanta för en läsare att ta del av eftersom avtalen ofta är väldigt långa, och har en betydande påverkan på företagens framtida kassaflöden. Upplysningskraven inkluderar följande:
de avtalsvillkor som utsätter företaget för variabilitet avseende mängd el och risken att företaget kan behöva köpa el under en leveransperiod där det inte kan använda elen;
de orealiserade avtalsenliga åtagandena, inklusive de uppskattade framtida kassaflödena avseende elinköp under kontraktet; samt
effekten av kontrakten på företagets finansiella resultat under rapporteringsperioden.
Avseende den sista punkten bör information inkluderas om den totala kostnaden för inköp under kontraktet; hur mycket av den inköpta elen som var oanvänd; intäkter från försäljning av oanvänd el samt kostnad för inköp som gjorts för att kompensera försäljning av oanvänd el. Detta för att visa på att företaget varit ‘nettoköpare’ av el under perioden.
Dessutom förtydligas i IFRS 7 angående disaggregering av upplysningar om säkringsredovisning att dessa bör lämnas separat avseende säkringsrelationer som inkluderar säkringsinstrument som hänvisar till naturberoende el.
Tillämpningstidpunkt
Ändringarna träder i kraft för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2026 eller senare, där vissa av ändringarna är föremål för prospektiv tillämpning och andra för retroaktiv tillämpning. Tidigare tillämpning är tillåten, dock först efter att ändringarna är antagna av EU. EUs godkännande hade ännu inte skett i skrivande stund (2025-05-20).
För ytterligare information hänvisar vi till vår fullständiga In depth “Accounting for Contracts Referencing Nature-dependent Electricity”
