Arbetet med att minska utsläppen av koldioxid

Kolmörkret lägger sig över Parisavtalets uppvärmningsmål

I PwC:s "Low Carbon Economy Index 2019", LCEI, möter läsarna en mörk historia. LCEI spårar G20-ländernas framsteg när det gäller att minska sina utsläpp i relation till BNP och jämför det med Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till långt under 2° C.

Årets resultat är allt annat än ljust. Framstegen på klimatområdet tycks ha bromsat in kraftigt: den globala ekonomins kolintensitet sjönk med 1,6 procent år 2018, mindre än hälften av CO2-minskningen som identifierades 2015. "Low Carbon Economy Index" visar i år att vi för stunden inte kommer framåt i klimatomställningen i den takt som krävs trots alarmerande forskarrapporter.

För att begränsa uppvärmningen till 2 ⁰C skulle vi sannolikt behöva ligga på en minskningstakt kring 7,5 procent. Att klara av att begränsa uppvärmning till 1,5 ⁰C känns därför mer och mer orimligt. Gapet mellan vad vi gör och vad som krävs ökar. Det politiska trycket har (ännu) inte fått genomslag. Framåtriktat ökar nu risken för panikåtgärder i globala samfund.

Tyskland toppar före Mexico

När vi publicerade LCEI för första gången 2009, låg minskningstakten av CO2- förbrukningen på 2 procent. Som jämförelse minskade Frankrike med 4 procent per år under övergången till kärnkraft på 1980-talet och USA minskade med 3 procent per år i skiffergasrevolutionen. Tyskland toppar LCEI-ligan i år följt av Mexiko. Storbritannien leder bland G20 när det gäller långsiktig CO2-minskning sedan 2000, men framstegen har bromsat in.

LCEI 2019 belyser den enorma klyftan mellan retoriken om "klimatnödläget" och en verklighet som kännetecknas av otillräckliga handlingsinsatser. Mycket snack och lite verkstad med andra ord.

"Risken för disruption är stor"

– Företag ställs nu inför en svår situation då de mer eller mindre avkrävs att hantera både den fysiska risken med ett förändrat klimat och en växande omställningsrisk. Nu ökar risken att relativt hanterbara ekonomiska styrmedel ersätts av panikliknande klimatpolitiska styrningar. Min bild är att balans saknas, risken för disruption är stor samtidigt som efterfrågan på "business as usual" är fortsatt hög, säger Johan Jacobsson, hållbarhetsspecialist på PwC.

– Lite hopp får jag ändå av de många slagkraftiga initiativ som tas på global och nationell nivå; FN:s Antonio Guterres som med sitt ledarskap prioriterar klimatfrågorna, den storslagna Hybrit- satsningen inom stålindustrin, de svenska lastbilstillverkarna som trycker på mot en elektrifiering och IKEA:s hållbarhetsprioriteringar. Men denna studie visar att alla ansträngningar måste gå ännu snabbare, avslutar Johan.