Enligt OECD:s guidelines finns det fem vedertagna principer för att fastställa ett pris som överensstämmer med vad två sinsemellan oberoende företag hade kommit överens om, det vill säga ett armlängdsmässigt pris: Marknadsprismetoden (CUP), Återförsäljningsprismetoden (RPM), Kostnadsplusmetoden (cost plus), Nettomarginalmetoden (TNMM), Vinstdelningsmetoden (PSM).
Marknadsprismetoden tillämpas genom en jämförelse mellan priset och villkoren på varor eller tjänster i en närstående transaktion med priset och villkoren på varor eller tjänster i en jämförbar oberoende transaktion.
En oberoende transaktion är jämförbar med en närstående transaktion om det inte finns någon skillnad mellan de jämförda transaktionerna som påtagligt skulle kunna påverka priset på en öppen marknad eller om tillräckligt säkra justeringar kan göras för att eliminera påtagliga effekter av sådana skillnader.
Återförsäljningsprismetoden kan tillämpas när en produkt köps från ett närstående företag. Metoden utgår från försäljningspriset när produkten återförsäljs till ett oberoende företag. Detta pris (återförsäljningspriset) minskas med en marknadsmässig vinstmarginal som ska motsvara en oberoende återförsäljares marginal vid försäljning av likvärdiga produkter. Efter att återförsäljaren tjänat sin marknadsmässiga vinstmarginal återstår det som utgör priset på den interna varuförsäljningen.
Kostnadsplusmetoden tillämpas med utgångspunkt i kostnaden för att tillhandahålla en vara eller tjänst.Vid en försäljning av varor eller tjänster mellan närstående företag läggs ett armlängdsmässigt vinstpåslag till denna kostnad och på så sätt kan ett armlängdsmässigt internpris konstateras. Det armslägdsmässiga vinstpåslaget bestäms med utgångspunkt i vinstpåslag som samma säljare har vid försäljning till oberoende parter eller det vinstpåslag som jämförbara oberoende företag har vid sin försäljning av likvärdiga produkter eller tjänster.
Enligt nettomarginalmetoden baseras det armslägsmässiga priset, för varor eller tjänster som säljs mellan två närstående bolag, på den nettomarginal som jämförbara, oberoende företag har tjänat på utförandet av likvärdiga funktioner, i relation till en lämplig bas. Den lämpliga basen kan till exempel vara kostnader, omsättning eller tillgångar. Valet av bas beror på vilken typ av funktioner som utförs samt vilket värde den testade parten bidrar med i transaktionen.
Vinstdelningsmetoden kan tillämpas vid koncerninterna transaktioner där det inte går att hitta någon jämförbar oberoende transaktion eller om transaktionen är av så komplex natur att det inte går att tillämpa någon av de andra metoderna, med tillräckligt stor tillförlitlighet. Metoden går ut på att konstatera den koncerninterna vinsten eller förlusten och att fördela denna på ett sätt som man antar att två oberoende företag hade gjort i samma situation.
Fredrik Hillälv
Director, regionansvarig södra, Transfer Pricing, PwC Sverige
Tel 0728-80 97 25
Amanda Ivansson
Director, tjänsteområdesansvarig, regionansvarig mellan och södra, Transfer Pricing, PwC Sverige
Tel 0709-29 14 44