IFRS 18 – insikter för finansiella företag
2024-05-22
Den 9 april publicerades IFRS 18, den nya standarden för presentation och upplysningar i finansiella rapporter som ersätter IAS 1 Utformning av finansiella rapporter, med fokus på ändringar av presentationen i resultaträkningen. I denna artikel belyser vi de ändringar som är mest relevanta för företag som verkar i finansbranschen.
För en allmän översikt över kraven för samtliga branscher, se tidigare Dialog-artikel Den nya standarden IFRS 18 är äntligen här!.
Vad är anledningen till att IASB vill ersätta IAS 1 med en ny standard?
I april 2024 publicerades IFRS 18, ‘Presentation and Disclosure in Financial Statements’ som ett svar på investerares kritik avseende bristande jämförbarhet och transparens i den finansiella rapporteringen. De nya presentationskraven som IFRS 18 introducerar syftar till att öka jämförbarheten av de finansiella resultaten för liknande företag, särskilt relaterat till hur “rörelseresultat” är definierat. De nya upplysningskraven för företagsledningens egendefinierade resultatmått, så kallade “management-defined performance measures” (MPM), kommer att öka transparensen.
IFRS 18 kommer:
att gälla för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2027 eller senare (med krav att räkna om jämförelseinformation);
att ersätta IAS 1, dock behålls många av de befintliga principerna i IAS 1 med enbart begränsade ändringar; och
inte att påverka redovisning eller värdering av poster i de finansiella rapporterna, men standarden kan ändra vilka poster/transaktioner som ska ingå i ett företags rörelseresultat.
Viktiga ändringar som införs av IFRS 18 för företag i finansbranschen avser:
Strukturen i resultaträkningen
Upplysningar relaterade till företagsledningens definierade resultatmått (MPM)
Aggregering och disaggregering
Utländsk valuta och derivatinstrument
Nedan följer en kort sammanfattning över kraven för var och en av dessa ändringar, tillsammans med fokusområden för finansbranschen. Bilagt finns även exempel på resultaträkningar för (1) en bank eller ett kreditinstitut och (2) ett försäkringsbolag.
Struktur i resultaträkningen
Kategorier
IFRS 18 reglerar resultaträkningens struktur. Målet med att reglera strukturen är att reducera olikheter i rapporteringen av resultaträkningen, att hjälpa användare av finansiella rapporter att förstå informationen, samt att förbättra jämförbarheten mellan företag. Den nya strukturen innebär att kategorier och obligatoriska delsummor införs.
Poster i resultaträkningen måste klassificeras i en av fem kategorier; rörelsen, investeringar, finansiering, inkomstskatter och avvecklade verksamheter. IFRS 18 innehåller vägledning för hur poster ska klassificeras i dessa kategorier. De tre huvudkategorierna är rörelsen, investeringar och finansiering.
IFRS 18 kräver att företag bedömer om deras huvudsakliga affärsverksamhet inkluderar att investera i tillgångar och/eller att tillhandahålla finansiering till kunder. Om så är fallet, klassificeras vissa specifika intäkter och kostnader, som annars skulle ligga utanför rörelsen, i rörelsen.
Följaktligen, för företag för vilka investeringar i tillgångar är en huvudsaklig affärsverksamhet (exempelvis försäkringsbolag och investeringsfonder), förväntar vi oss att huvudkategorierna i allmänhet kommer att återspegla följande:
* Intäkter och kostnader från investeringar i intresseföretag och joint ventures som ett företag väljer att värdera till verkligt värde via resultaträkningen med tillämpning av undantaget i punkt 18 i IAS 28, som investeras i som del av den huvudsakliga affärsverksamheten, klassificeras i rörelsen. Om andelen av vinst eller förlust för intresseföretag och joint ventures däremot redovisas enligt kapitalandelsmetoden, måste denna andel av vinsten eller förlusten klassificeras som investeringar.
PwC-iakttagelser – investeringar i intresseföretag och joint ventures
Vissa försäkringsbolag investerar i intresseföretag och joint ventures som en del av de tillgångar som ska täcka deras försäkringsskulder. Att presentera resultaten från sådana investeringar utanför rörelsen skulle innebära att effekter från investeringar och försäkringsskulder redovisas i olika kategorier i resultaträkningen. För att lösa denna fråga ger IFRS 18 en valmöjlighet vid övergång till IFRS 18. Genom att tillämpa denna valmöjlighet kan ett företag som kvalificerade (och fortfarande kvalificerar) för att redovisa ett intresseföretag eller joint venture i enlighet med IFRS 9 (med tillämpning av punkt 18 i IAS 28), men tidigare valt att inte göra det, ändra det valet vid övergången till IFRS 18. Valmöjligheten att ändra innebär att det sker en ändring av värderingen av innehaven från kapitalandelsmetoden till verkligt värde och innehavet klassificeras då i rörelsen.
För företag för vilka både investeringar i tillgångar och tillhandahållande av finansiering till kunder är huvudsakliga affärsverksamheter (exempelvis banker), förväntar vi oss att huvudkategorierna kommer att återspegla följande:
* Ett företag som tillhandahåller finansiering till kunder som en huvudsaklig affärsverksamhet kan välja att klassificera intäkter och kostnader i rörelsen för samtliga skulder som enbart avser finansiering, oavsett om dessa skulder hänför sig till tillhandahållande av finansiering till kunder.
PwC-iakttagelser – bedömning av huvudsaklig affärsverksamhet
Bedömningen av den huvudsakliga affärsverksamheten genomförs per rapporterande enhet. Detta innebär att slutsatsen på koncernnivå kan skilja sig från den på dotterbolagsnivå, vilket kan leda till att vissa intäkter och kostnader behöver omklassificeras vid konsolidering.
Obligatoriska delsummor
IFRS 18 kräver att företag presenterar specificerade totaler och delsummor. Den främsta förändringen gäller den obligatoriska inkluderingen av “Rörelseresultat”, vilket definieras som resultatet från rörelsen. De andra obligatoriska delsummorna är "Årets resultat" och "Resultat före finansiering och inkomstskatter", som visas i de bilagda exemplen nedan. Företag som tillhandahåller finansiering till kunder som huvudverksamhet, och som dessutom har valt att även redovisa skulder som inte finansierar denna utlåning inom rörelsen, får inte använda delsummeringen "Resultat före finansiering och inkomstskatter”.
PwC-iakttagelser – ytterligare rader och summeringar
Företag bör presentera ytterligare rader och delsummor om de är nödvändiga för att de primära finansiella rapporterna ska ge en användbar strukturerad sammanfattning. Det är dock bland annat krav på att alla delsummor som företaget presenterar måste vara konsekventa från period till period, samt att de inte får visas mer framträdande än de obligatoriska totalerna och delsummorna.
Som en del av övergången till IFRS 18 kommer företag att behöva bedöma de rader och delsummor som de för närvarande presenterar för att avgöra om dessa poster uppfyller detta IFRS 18-krav, samt om några ändringar är nödvändiga.
Upplysningar relaterade till MPM
Företagsledningen kan definiera egna resultatmått, ibland kallade “alternativa resultatmått”. IFRS 18 tar sikte på nyckeltal som är hänförliga till företagets resultatutveckling, så kallade “management-defined performance measures”. En MPM är en delsumma av intäkter och kostnader som:
a används i offentlig kommunikation utanför de finansiella rapporterna som upprättas enligt IFRS® Redovisningsstandarder;
b kommunicerar en aspekt av företagets finansiella resultat som helhet; och
c inte är ett specifikt upplysningskrav utifrån tillämpning av IFRS Redovisningsstandarder eller explicit exkluderas från tillämpning av IFRS 18.
Ett finansiellt nyckeltal är inte en MPM om det inte är en delsumma av intäkter och kostnader. Men om en delsumma av intäkter och kostnader är täljaren eller nämnaren för ett finansiellt nyckeltal, kan den delsumman vara en MPM (om delsumman uppfyller definitionen av en MPM på en fristående basis). I sådana situationer gäller upplysningskraven för den täljare eller nämnare som uppfyller definitionen av en MPM, men inte på nyckeltalet som helhet.
PwC-iakttagelser – balansräknings- eller bruttomått
Jämfört med de flesta andra branscher kan finansinstitut ofta ha flera alternativa nyckeltal baserade på balansräkningsmått, bruttosummeringar av intäkter eller kostnader och reglerade mått, snarare än delsummor av intäkter och kostnader.
Följaktligen kommer många av de alternativa nyckeltal som för närvarande används av finansiella företag (exempelvis kvoten “lån till kunder / inlåning från kunder” för banker eller beräkningar av solvenskapitalkravet för försäkringsbolag) inte att omfattas av de nya upplysningskraven.
Upplysningar relaterade till MPM ska lämnas i de finansiella rapporterna i en enda not, inklusive en avstämning mellan MPM och den mest likartade specificerade delsumman i IFRS Redovisningsstandarder. Detta kommer medföra att en del av de alternativa nyckeltalen inkluderas i de reviderade finansiella rapporterna som upprättas med tillämpning av IFRS Redovisningsstandarder.
PwC-iakttagelser – MPM-upplysningar
Bedömningar kan krävas för att avgöra vilka nyckeltal som uppfyller definitionen av en MPM. Dessutom kan de nya upplysningskraven gå utöver vad som offentliggörs idag för ett företags alternativa nyckeltal. Företag bör redan nu påbörja processen med att identifiera sina MPM för att förbereda sig för eventuella förändringar i processer eller interna kontroller som kan krävas för att uppfylla de nya kraven.
Aggregering och disaggregering
IFRS 18 innehåller utökad vägledning om principerna för aggregering och disaggregering, som fokuserar på att gruppera poster baserat på deras gemensamma egenskaper. Dessa principer tillämpas på de finansiella rapporterna och används för att definiera vilka rader som presenteras i räkningarna och vilken information som ska upplysas om i noterna.
Summor, delsummor och poster som presenteras i de primära finansiella rapporterna, samt poster som redovisas i noterna, ska benämnas på ett sätt som återspeglar postens innehåll. Företag bör tillhandahålla alla nödvändiga beskrivningar och förklaringar, inklusive, i vissa fall, innebörden av termer som används och information om hur belopp har aggregerats.
Valutakursdifferenser, derivat och säkringsinstrument
IFRS 18 kräver att valutakursdifferenser klassificeras i samma kategori som intäkter och kostnader från de poster som resulterade i valutakursdifferenser, såvida det inte skulle innebära onödiga kostnader eller insatser.
Som ett exempel skulle valutakursdifferenser som uppstår på en skuld i utländsk valuta som uppkommit från en transaktion som enbart avser finansiering (för ett företag som inte tillhandahåller finansiering till kunder som sin huvudsakliga affärsverksamhet) klassificeras i kategorin finansiering.
För derivat som innehas för att hantera identifierade risker (inklusive ekonomiska säkringar) klassificeras vinster och förluster i samma kategori som de intäkter och kostnader som påverkas av de risker som derivaten hanterar. Samma krav gäller för icke-derivata instrument som klassificerats som säkringsinstrument i enlighet med IFRS 9 eller IAS 39.
Vinster och förluster på derivat som inte innehas för att hantera identifierade risker klassificeras vanligtvis i kategorin rörelsen. Det finns dock ytterligare överväganden för vissa transaktioner enbart avser finansiering, som kan leda till att vissa vinster och förluster klassificeras i kategorin finansiering.
Vilka företag påverkas?
Alla företag som tillämpar IFRS Redovisningsstandarder påverkas. Samma krav gäller för både börsnoterade och privata företag, inklusive identifiering av, och upplysningar om, MPM.
När gäller det?
Den nya standarden träder i kraft för räkenskapsår som påbörjas den 1 januari 2027 eller senare, inklusive för delårsrapporter. Företag måste räkna om jämförande information. Tidigare tillämpning är tillåten, dock först efter att IFRS 18 är antagen av EU.
Appendix – exempel
1) Resultaträkning för banker
2) Resultaträkning för ett försäkringsföretag
