Har ditt företag valt metod för övergången till IFRS 16 Leasing?
2018-01-31
Start adding items to your reading lists:
Save this item to:
This item has been saved to your reading list.
En leasetagare kan välja att börja tillämpa den nya leasingstandarden IFRS 16 Leasing antingen genom en full retroaktiv tillämpning eller genom en förenklad övergångsmetod. Den förenklade metoden har betydande praktiska fördelar. Är den därmed generellt en bättre metod att tillämpa? Här redogör vi för- och nackdelar.
Ett företag ska tillämpa IFRS 16 för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2019 eller senare. Tidigare tillämpning är tillåten.
Följande tre lättnadsregler gäller i samband med övergången oavsett vilken övergångsmetod som väljs.
- Företag behöver inte ompröva om befintliga leasingavtal uppfyller definitionen av ett leasingavtal utan kan välja att tillämpa definitionen av ett leasingavtal enligt IFRS 16 endast för avtal som ingås (eller modifieras) på eller efter övergångstidpunkten.
- Leasingavtal med en leasingperiod om tolv månader eller kortare behöver inte inkluderas i skulden och nyttjanderätten i balansräkningen (undantaget kan väljas per tillgångsslag som nyttjanderätten avser).
- Leasingavtal för vilka den underliggande tillgången har ett lågt värde (under 5 000 dollar) behöver inte inkluderas i skulden och nyttjanderätten i balansräkningen (undantaget kan väljas från avtal till avtal).
Vid övergången till IFRS 16 blir det inte någon effekt av leasade tillgångar enligt finansiell leasing. Leasade tillgångar och skulder som finns redovisade som finansiell leasing enligt nuvarande regler följer med som tillgång och skuld även enligt IFRS 16.
Vad innebär en full retroaktiv tillämpning?
Precis som det låter innebär full retroaktiv tillämpning att de finansiella rapporterna upprättas för varje redovisningsperiod som om IFRS 16 alltid hade tillämpats. Effekten av övergången justeras i ingående balans för den tidigaste perioden som presenteras (det vill säga jämförelseperioden till den period då själva övergången sker). Detta innebär att en leasetagare går tillbaka till den tidpunkt då varje leasingavtal ingicks och samlar den nödvändiga informationen för en tillämning som om IFRS 16 alltid hade tillämpats. Detta kan vara tidskrävande, komplicerat och kostsamt. Övergången till IFRS 16 sker genom tillämpning av IAS 8 Redovisningsprinciper, ändringar i uppskattningar och bedömningar samt fel.
Vad innebär det att tillämpa en förenklad övergångsmetod?
Om en leasetagare väljer att tillämpa IFRS 16 enligt den förenklade övergångsmetoden baseras beräkningen av skulden vid övergången till IFRS 16 på återstående betalningar för den leasade tillgången. För beräkning av nyttjanderätten (tillgången) finns två alternativa sätt (se nedan). Leasetagaren redovisar den ackumulerade effekten av att initialt tillämpa IFRS 16 som en justering av ingående balans på den första tillämpningsdagen (den 1 januari 2019 för bolag företag med kalenderår som räkenskapsår). Jämförelsetalen räknas inte om enligt den förenklade metoden.
- Leasingskuld - värderas till nuvärdet av återstående leasingbetalningar med hjälp av den marginella låneräntan vid den första tillämpningsdagen.
- Nyttjanderätt - leasetagaren kan välja att antingen värdera tillgången till det belopp som motsvarar leasingskulden eller en retroaktiv omräkning från avtalets ingång (liknande full retroaktiv metod) men med en diskonteringsränta baserad på leasetagarens marginella låneränta vid övergångstidpunkten. Den andra varianten innebär lägre avskrivningar för den återstående löptiden. Tillämpningen kan väljas avtal för avtal.
- Leasingavtal med en återstående löptid om 12 månader eller mindre behöver inte inkluderas i skulden/nyttjanderätten i balansräkningen (undantaget kan väljas avtal för avtal).
Den förenklade metoden innebär flera praktiska fördelar, men att välja övergångsmetod är inte enkelt eftersom det förenklade tillvägagångssättet även har några nackdelar.
Nackdelar med den förenklade metoden
- Brist på jämförbarhet gör det svårare för användarna att bedöma utvecklingen över tiden.
- Ytterligare upplysningar - En avstämning måste lämnas av operationella leasingåtaganden som redovisats enligt IAS 17 Leasing precis före första tillämpningsdagen och leasingskulder som redovisas enligt IFRS 16 vid första tillämpningsdagen.
- Den marginella låneräntan vid första tillämpningstidpunkten måste tillämpas vid värderingen av leasingskulden. Den marginella låneräntan är i allmänhet lägre än den implicita räntan. Dessutom kan det vara så att räntan vid övergången i januari 2019 är lägre än vid ingången av avtalet. Vid en lägre ränta att diskontera framtida kassaflöden med blir skulderna högre vid övergången, vilket påverkar leasetagarens nyckeltal.
Slutsats
Det förenklade övergångsmetoden har flera praktiska fördelar. Ni behöver inte gå tillbaka i tiden för att värdera nyttjanderätten och leasingskulden. Informationen vid första tillämpningsdagen används och jämförelsetalen räknas inte om. Men den förenklade övergångsmetoden behöver inte alltid vara bättre eftersom det även finns en del nackdelar med den metoden. Nackdelar såsom användarnas förväntningar på jämförbar information, påverkan på nyckeltal samt att effekten av att använda den marginella låneräntan vid övergångstillfället bör beaktas vid utvärderingen av vilken metod som är mest lämplig för just ditt företag.
Cecilia Nicander
Anna Lööw
