IFRS 9 - så hanterar du de nya upplysningskraven

2018-08-31

man tittar på ipad

Arbetet med att ta fram och förklara effekterna av övergången till IFRS 9 Finansiella instrument är i de flesta fall avslutad. Nu är det hög tid att påbörja arbetet med årsredovisningen för 2018 och anpassa denna till de nya upplysningskraven. Här sammanfattar vi vad som gäller.
 

Information om övergången till IFRS 9 per den 1 januari 2018 och även väsentliga förändringar under året har redovisats i kvartalsrapporterna under 2018.

Läs också:

Upplysningskraven avseende finansiella instrument i kvartalsrapporterna är dock väsentligt mindre än de som finns avseende årsredovisningen. Den revidering av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar som gjordes i samband med införandet av IFRS 9 innebär väsentligt utökade och i många fall krav på betydligt mer detaljerade upplysningar. Det finns även specifika upplysningskrav avseende såväl kvalitativ som kvantitativ information om övergången till IFRS 9. Inför arbetet med årsredovisningen för 2018 finns det därför all anledning att i god tid gå igenom de upplysningar som lämnas och anpassa dem till de nya kraven.

"Hur mycket arbete som krävs beror på hur stor inverkan finansiella instrument har på redovisningen. Det första steget i arbetet med att ta fram ett nytt upplysningspaket bör därför vara att analysera omfattning och påverkan från finansiella instrument för att kunna bestämma vad som är väsentlig information och vad som inte är det."

Peter Almgren, redovisningsspecialist på PwC

3 steg i arbetet med att anpassa årsredovisningen för 2018

  1. Analysera omfattning och påverkan från finansiella instrument,

  2. Anpassa väsentlig information till de nya upplysningskraven i IFRS 9 och var uppmärksam på vilken information som ska lämnas avseende jämförelseåret och

  3. Ta fram relevanta upplysningar om övergången till IFRS 9.
     

Presentation av resultatposter i koncernen

En av de mindre uppmärksammade nyheterna avser presentationen av resultatet från finansiella instrument. Information ska i resultaträkningen (IAS 1 Utformning av finansiella rapporter punkt 82) lämnas om;

  • "Ränteintäkter beräknade enligt effektivräntemetoden",

  • "Nedskrivningsförluster" (fastställda enligt IFRS 9) samt

  • "Vinster och förluster till följd av borttagande från rapporten över finansiell ställning av finansiella tillgångar som värderas till upplupet anskaffningsvärde".

Om beloppen inte är väsentliga behöver dock särredovisning av dessa rader inte nödvändigtvis ske.
 

Upplysningar för koncernen

Kategorier av finansiella instrument

Strukturen på upplysningskraven i IFRS 7 är i stort sett densamma som tidigare. Det finns krav på upplysningar avseende de finansiella instrumentens påverkan på resultat och balansräkning, risker relaterade till instrumenten och bortbokning av instrument. Även om en del upplysningskrav är samma som tidigare kräver de ändå visst arbete. Ett exempel på detta är att upplysning ska lämnas om finansiella instrument fördelade på de olika kategorierna. Då IFRS 9 har andra kategorier än den tidigare standarden IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering så måste noten avseende denna upplysning arbetas om.

Kreditrisk

Upplysningarna om kreditrisk är det område som även avseende upplysningar utvecklats mest. Upplysningskraven innebär i många fall att man måste ha detaljerad information om såväl instrument och motparter som indata till nedskrivningsmodellen tillgängligt för kunna lämna tillräckligt med information.

Ett exempel på detta är att man ska förklara kreditförlustreservens förändring. Förändringen av reserven ska analyseras utifrån påverkan från olika komponenter (såsom nya fordringar, återbetalda fordringar, ökad kreditrisk och så vidare) uppdelat på fordringar som inte är kreditförsvagade och de som är det (men separat upplysning om för fordringar där kreditrisken ökat väsentligt, fordringar som är kreditförsvagade och förvärvade/utgivna kreditförsvagade fordringar).

När förenklingsregeln1 tillämpats kan förändringen av reserven ofta förklaras genom att information om den matrix som använts lämnas för såväl innevarande period som jämförelseperioden. Det kan därför vara klokt att i god tid se över vad enheterna inom koncernen rapporterar in avseende såväl fordringarna som den relaterade reserven.

Säkringsredovisning

IASB (International Accounting Standards Board) introducerar nu en ny uppdelning av informationen avseende säkringsredovisning, den ska lämnas per riskkategori. Begreppet är inte definierat i standarden men det framgår att riskkategorierna ska identifieras baserat på de riskexponeringar där säkringsredovisning tillämpas och att kategorierna ska tillämpas genomgående för alla upplysningar om säkringsredovisning. IASB ger i förarbetena (IFRS 7.BC35O) ett exempel på uppdelning där de ser säkring av endast ränterisk med hjälp av en ränteswap som en riskkategori och säkring av kombinationen av ränte- och valutarisk med en valutaränteswap som en annan. Upplysningarna ska vidare vara samlade på ett ställe i årsredovisningen. Det är dock tillåtet att med hjälp av korsreferens hänvisa till annat avsnitt (till exempel förvaltningsberättelsen eller risknoten) där informationen finns.

När det gäller kvantitativ information om säkringsredovisning så krävs även här mycket detaljinformation såsom till exempel:

  • förfalloprofil för nominella belopp för säkringsinstrumenten,

  • information om de olika säkringstyperna fördelade per riskkategori såsom till exempel upplysning om ineffektivitet och förändringar i värdet på den säkrade risken,

  • upplysning per riskkategori avseende den information som lämnas i övrigt totalresultat  såsom till exempel avstämning av förändringen av säkringsreserven, förändring av tidsvärdet på optioner hänförliga till transaktionsrelaterade och tidsrelaterade poster redovisas separat.

IFRS 9 innehåller en möjlighet att fortsätta att tillämpa den tidigare standarden, IAS 39, avseende säkringsredovisning. I det fall detta alternativ valts ska ändå upplysningarna uppfylla kraven i den reviderade versionen av IFRS 7.

Upplysningar för moderbolaget

Koncerner har ofta gemensam riskhantering för samtliga koncernens enheter. RFR 2 Redovisning för juridiska personer innehåller därför en förenkling innebärande att moderbolag som upprättar koncernredovisning inte behöver lämna samma information två gånger (en för koncernen och en moderbolaget). I det fall riskhanteringen skiljer sig åt ska dock moderbolaget lämna nödvändiga upplysningar.

Det kan finnas flera skäl till att moderbolagets redovisning av finansiella instrument skiljer sig från koncernredovisningen. Ett exempel på detta är att RFR 2 tillåter att moderbolaget redovisar finansiella instrument utifrån en anskaffningsvärdesvärdering. Ett annat är att moderbolag kan ha poster som eliminerats i koncernredovisningen och som därmed kräver en annan modell för att beräkna kreditriskreserven. Ett exempel på detta är utlåning till dotterbolag2 där ytterligare upplysningar om allt från principer och bedömningar till kvalitativ och kvantitativ information kan vara nödvändiga.
 

Upplysningar om övergången och jämförelseinformation

De flesta företag har valt att inte räkna om jämförelsesiffrorna och redovisar därmed dessa i enlighet med tidigare redovisningsregler. Då den reviderade versionen av IFRS 7 ska tillämpas från och med det år IFRS 9 tillämpas ska upplysningar om jämförelseåret vara i enlighet med tidigare version av IFRS 7. I många fall kan detta innebära dubbla upplysningar, en uppsättning avseende det år som IFRS 9 tillämpas och en annan för jämförelsesiffrorna. Det kan därför också finnas behov av kompletterande information som förklarar skillnaden mellan åren.

När det gäller information om effekterna från själva övergången till IFRS 9 så avser dessa i huvudsak förklara storleken på effekten, varför den uppstod och hur den beräknats. Ett exempel på detta är effekten av att IFRS 9 har annan klassificering än IAS 39. Information ska då lämnas om omklassificeringen, hur man kommit fram till den nya klassificeringen samt om och i så fall hur denna påverkat balansräkningen per den 1 januari 2018.
 

Så här kan upplysningar enligt IFRS 7 se ut

 


1 Förenklingsregeln innebär att företaget värderar förlustreserven hänförlig till kundfordringar, avtals- och leasingtillgångar till ett belopp som motsvarar de förväntade kreditförlusterna för återstående löptid (IFRS 9 5.5.15) oavsett om krediterna är kreditförsämrade eller inte.

2 För information om reserver för utlåning till dotterbolag se https://www.pwc.se/sv/finansiell-rapportering/ifrs-9-kreditriskreserv.html

Kontakta oss

Peter Almgren

IFRS-specialist, PwC Sverige

Tel 0729-97 25 40

Per-Ove Zetterlund

Executive Director, PwC Sverige

Tel 010-213 32 97

Följ oss i sociala medier