Leverantörsfinansiering – när ersätts leverantörsskulden med en bankskuld?

2018-06-01

Start adding items to your reading lists:
or
Save this item to:
This item has been saved to your reading list.
kvinnor på kafé tittar på laptop

Att bedöma hur ett leverantörsfinansieringsupplägg ska klassificeras och redovisas i balansräkningen är inte alltid så enkelt. Det är viktigt att göra korrekta ställningstaganden då klassificeringen påverkar företagets nyckeltal. Här redogör vi för vad du bör tänka på.
 

Att ett företag med en nettoskuld/EBITDA (Earnings before interest, taxes, depreciation and amortization) som är under 1,0 skulle gå i konkurs anses av många vara osannolikt, ändå begärdes Carillion plc (engelskt företag med cirka 43000 anställda) i konkurs mindre än ett år efter att årsredovisningen för 2016 (med en nettoskuld/EBITDA på 0,8) publicerades. Företaget hade sedan 2013 ett leverantörsfinansieringsupplägg vilket gjorde det möjligt för Carillion att förlänga kredittiden på sina leverantörsskulder. Trots att leverantörerna fått betalt av banken före den senarelagda betaldagen redovisade Carillion dessa som leverantörsskulder vilka inte inkluderades i nettoskulder. Flera tillsynsmyndigheter har sedan Carillions konkurs indikerat att den här typen av upplägg kan komma att bli föremål för uppmärksamhet under de kommande åren.
 

Vad är då leverantörsfinansiering?

Leverantörsfinansieringsupplägg involverar tre parter, en leverantör som levererar varor/tjänster till en kund och en bank. Dessa upplägg går under en rad olika benämningar: "reversed factoring", "supply chain factoring", "trade finance" och ”supplier finance” är några exempel. Gemensamt för dem är att en bank erbjuder sig att hantera betalningsflödet mellan leverantör och kund. Banken erbjuder därför, som en del av upplägget, ofta möjligheten att förse båda eller någon av parterna med finansiering så att leverantören kan få betalt tidigt eller kunden betala sent. Ett av införsäljningsargumenten är att leverantörsfinansiering kan vara ett verktyg för att förbättra företagets rörelsekapital. Vanligt är därför att kunden lanserar leverantörsfinansieringen i samband med förhandlingar om förlängning av kredittiden på sina leverantörsskulder, det vill säga kunden erbjuder tillgång till leverantörsfinansieringen i utbyte mot förlängd kredittid.
 

Hur ska skulden klassificeras?

För kunden uppstår frågan om den ursprungliga skulden ska ersättas med en ny skuld eller inte (det vill säga boka bort leverantörsskulden och redovisa en ny skuld till banken). I många fall är klassificeringen uppenbar. Ett exempel på detta skulle kunna vara om leverantören säljer sina fordringar till sin bank utan inblandning av kunden så påverkas inte kundens klassificering av leverantörsskulden. På samma sätt är det uppenbart att om kunden lånar pengar av sin bank och betalar leverantörsskulden så bokas leverantörsskulden bort samtidigt som en ny bankskuld redovisas.

De flesta leverantörsfinansieringar är dock inte så enkla att klassificera. Hur skulle man till exempel bedöma ett upplägg där kunden förhandlar fram väsentligt förlängda kredittider hos sina leverantörer samtidigt som leverantören erbjuds en leverantörsfinansiering hos kundens bank? Leverantörsfinansieringen ger leverantören möjlighet att sälja fordringarna på kunden (efter det att kunden godkänt dem) till ett pris som kunden förhandlat fram med banken. Vad är substansen av avtalet, är det kunden som fått väsentligt förlängda betalningsvillkor mot att leverantören kan sälja fordringarna till banken eller är det leverantören som lånar av banken?

För att avgöra vad som är korrekt klassificering måste bedömning av såväl villkoren som hur involverad kunden varit i att skapa upplägget göras. Några indikationer på att leverantörsskulden ska ersättas av en bankskuld är:

  • Betalar/erhåller kunden andra kassaflöden än kassaflödet som finns angivet i leverantörsskulden?
  • Syftet med upplägget är att förbättra företagets rörelsekapital.
  • Betalningsvillkoren på leverantörsskulden omförhandlades i samband med upplägget, och de nya villkoren ligger utanför normala betalningsvillkor för branschen.

Punkterna ovan utgör enbart några exempel på indikationer, företaget måste bedöma helheten för att dra slutsats om hur skulden ska klassificeras.
 

Slutord: Ha bedömningar och ställningstaganden dokumenterade

Ett leverantörsfinansieringsuppläggs påverkan på klassificeringen i balansräkningen kan som synes påverka såväl utvärderingen av lånevillkor som övriga nyckeltal. Carillions fallissemang väntas öka tillsynsmyndigheternas intresse för den här typen av finansieringsupplägg. En bra utgångspunkt för att säkerställa korrekt klassificering är att ha bedömningar och ställningstaganden dokumenterade. Hur ser det ut hos er, finns det anledning att gå tillbaka och se över gjorda bedömningar och klassificering?

Det kan också vara värt att notera att även om införandet av "reversed factoring" inte lett till att leverantörsskulden ersatts med en bankskuld så kan ytterligare upplysningar som förklarar upplägget krävas för att uppfylla kravet på ”rättvisande bild”. Det kan också vara lämpligt att, om klassificeringsfrågan anses väsentlig, lämna upplysningar om de bedömningar företaget gjort.

Kontakta oss

Peter Almgren
IFRS-specialist, PwC Sverige
Tel 0729-97 25 40
Email

Per-Ove Zetterlund
Executive Director
Tel 010-213 32 97
Email

Följ oss