Väsentliga skillnader mellan K3 och IFRS

2016-02-02

De flesta större företag har nu klarat av sin övergång till K3. Vissa företag har kanske redan börjat fundera på en övergång mellan K3 och IFRS och hur det skulle påverka redovisningen.


Både K3 och IFRS är principbaserade regelverk och K3 bygger i grunden på IFRS for SMEs som kan sägas vara en förenkling av det som vi normalt brukar kalla för ”full IFRS”, d v s det regelverk som noterade företag på en reglerad marknad tillämpar för koncernredovisning sedan 2005. De flesta områden är därmed mycket lika mellan K3 och IFRS och på vissa områden ser vi i dagsläget t o m väldigt små eller inga skillnader alls mellan regelverken. Intäkter är ett exempel på område där vi för närvarande inte skulle förvänta oss några väsentliga skillnader. (Just intäktsredovisning är dock ett område som kommer att skilja sig åt i framtiden i och med införandet av IFRS 15 Revenue from Contracts with Customers, 2018.) Det ska dock noteras att eftersom IFRS är ett regelverk som innehåller väsentligt mer information och därmed mer detaljerad vägledning i olika frågor, bl a genom speciella förtydliganden från ”IFRS Interpretations Committee”, är det inte bara i texten i respektive kapitel i K3, eller standard i IFRS, som skillnaden mellan regelverken finns.  Nedan redogör vi för att antal områden där regelverken skiljer sig åt väsentligt.

 

Goodwill och andra immateriella tillgångar

Enligt årsredovisningslagen ska avskrivningar ske på alla anläggningstillgångar med begränsad nyttjande-period. K3 anger att nyttjandeperioden för en immateriell anläggningstillgång som uppkommit till följd av avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter inte får överstiga den period som omfattas av avtalet eller de juridiska rättigheterna. Kan nyttjandeperioden förlängas, tas hänsyn till det om det finns belägg för att företaget kan förlänga avtalet utan betydande utgifter. I övrigt gäller att nyttjandeperioden inte får vara längre än 10 år. Goodwill kan därför inte ha en längre nyttjandeperiod än 10 år enligt K3.


Enligt IFRS kan en immateriell tillgång ha obestämbar nyttjandeperiod. Ett exempel på en sådan tillgång är goodwill som uppstår i samband med ett rörelseförvärv. Istället för att göra avskrivningar ska istället en nedskrivningsprövning göras minst en gång per år för att pröva om värdet på tillgången kan motiveras. Tillgångar med obestämbar nyttjandeperiod påverkar därmed inte resultatet på samma systematiska vis som i K3, utan effekten beror istället på vad nedskrivnings-prövningen visar.

 

Finansiella instrument

Ett annat område där det kan skilja sig mellan redovisning enligt K3 och IFRS är finansiella instrument. Enligt K3 har företag ett val att göra, ett principval, vilket innebär att de väljer att redovisa finansiella instrument enligt kapitel 11 eller 12 i K3, två kapitel med helt skilda ansatser. Kapitel 11 bygger på anskaffningsvärde och är mest likt det vi traditionellt sett använt oss av i Sverige. Vid tillämpning av kapitel 12, redovisar företaget vissa kategorier av finansiella instrument till verkligt värde. Denna redovisning är mer lik hur redovisningen sker enligt IFRS. Vår erfarenhet är att nästan alla företag som gått över till K3 har valt att tillämpa kapitel 11, troligen p g a att en tillämpning av kapitel 12 skulle innebära mer arbete för företagen avseende att ta fram verkligt värde-värderingar, men också de utökade upplysningskraven som följer.


Enligt IFRS har företag inte något val för redovisningen av finansiella instrument. För vissa kategorier krävs nämligen en redovisning till verkligt värde. Utöver skillnader i värdering, ska företag som tillämpar IFRS lämna mycket mer detaljerade upplysningar bl a om företagets finansiella riskhantering och vad man har för grund för värderingar till verkligt värde, än vad som krävs enligt K3.

 

Egenupparbetade immateriella tillgångar

Egenupparbetade immateriella tillgångar delas upp på en forskningsfas och en utvecklingsfas. Alla utgifter under utvecklingsfasen av en egenupparbetad immateriell tillgång ska enligt IAS 38 aktiveras så länge som det man utvecklar uppfyller de allmänna tillgångskriterierna och vissa specifika kriterier som räknas upp i standarden. Utgifter under forsknings-fasen ska alltid kostnadsföras.


Enligt K3 finns ett principval att antingen tillämpa aktiveringsmodellen eller kostnadsföringsmodellen.  Kostnadsföringsmodellen innebär att samtliga utvecklingsutgifter redovisas som kostnad i den period som de uppkommer. En egenupparbetad immateriell tillgång kommer med detta principval därmed aldrig att redovisas som en tillgång i balansräkningen.

 

Materiella anläggningstillgångar till verkligt värde

Redovisningen av materiella anläggningstillgångar ska enligt K3 redovisas enligt kapitel 17, vilket innebär att det redovisas till anskaffningsvärde minskat med av- och nedskrivningar. Består tillgången av betydande komponenter vars nyttjandeperiod väsentligt skiljer sig åt, ska tillgången delas upp på dessa delar och skrivas av separat. Samma regler finns i grunden enligt IFRS i IAS 16, men enligt IFRS ska vissa typer av tillgångar som enligt K3 följer kapitel 17 inte redovisas enligt IAS 16 utan utifrån en annan separat standard.


Ett sådant område är förvaltningsfastigheter. Förvaltningsfastigheter är fastigheter som innehas i syfte att generera hyresintäkter eller värdestegring. Dessa ska redovisas enligt IAS 40 och företag kan då välja att redovisa förvaltningsfastigheter till verkligt värde, vilket innebär att värdeförändringar, såväl uppåt som nedåt, redovisas i resultaträkningen. Väljer företaget att inte tillämpa redovisning till verkligt värde ska förvaltningsfastigheter istället redovisas till anskaffningsvärde, i likhet med andra materiella anläggningstillgångar. Som tidigare nämnts redovisas förvaltningsfastigheter till anskaffningsvärde enligt K3, men en upplysning ska lämnas avseende verkligt värde. Informationen behöver inte framgå för varje enskild fastighet, utan kan lämnas på en aggregerad nivå.

 

Aktierelaterade ersättningar och andra specifika situationer

K3 är ett regelverk som består av 37 kapitel som ryms på mindre än 300 sidor, medan IFRS består av ca 40 standarder och tar mer än dubbelt så många sidor i anspråk. Givet detta kan man förstå att IFRS innehåller mycket mer regler för olika specifika situationer och frågor.


Ett exempel på att IFRS innehåller fler regler för specifika situationer är aktierelaterade ersättningar där K3 endast innehåller regler för om ett företag ger ersättningar till anställda i samma företag, men inte reglerar om ett företag ger aktierelaterade ersättningar till anställda i ett dotterföretag eller systerföretag. Detta är situationer som finns reglerade i IFRS 2 och där ett koncernföretag som erhåller tjänster eller varor som ersätts med aktierelaterad ersättning från ett annat koncernföretag, ska ta upp värdet av de erhållna tjänsterna.


Ett annat område som visar på att IFRS innehåller mer utförlig information än K3 är kundlojalitetsprogram där K3 endast anger att det är exempel på en intäktstransaktion som ska redovisas separat, men i övrigt saknar regler om hur det ska ske. Enligt IFRS redovisas dessa med tillämpning av IFRIC 13, vilket är ett tolkningsuttalande som reglerar hur kundlojalitets-program ska redovisas.


Enligt K3 får man hämta vägledning från IFRS för hur man kan hantera en viss fråga, under förutsättning att det inte finns specifika regler för en liknande fråga i K3 eller framgår av de allmänna principerna. Det är dock inte något krav att hämta vägledning från IFRS, men då båda regelverken är principbaserade och bygger på samma grundläggande principer, strider en redovisning enligt IFRS inte mot K3 såvida det inte finns en detaljregel i K3 som säger annorlunda.


Utöver dessa områden föreligger det många andra skillnader mellan regelverken, framförallt vad avser utformningen av de finansiella rapporterna där IFRS innebär att många fler upplysningar ska lämnas. IFRS ställer högre krav på upprättaren av de finansiella rapporterna att lämna relevant och väsentlig information genom de finansiella rapporterna än vad K3 gör. Även K3 är riktat för att ge läsaren bra information, men har inte lika omfattande upplysningskrav som IFRS.

Kontakta oss

Erik Åberg

Redovisningsspecialist, PwC Sverige

Tel 0709-29 34 49

Christian Stralström

Partner, PwC Sverige

Tel 0709-29 38 54

Följ oss i sociala medier