Går det att säkringsredovisa enligt K2?

2014-12-12

December 2014

Inledning

Mindre företag väljer vanligen att tillämpa K2. K2:s regelverk för säkringsredovisning skiljer sig väsentligt från såväl K3 som IFRS. Detta innebär inte att mindre företag inte exponerar sig för transaktioner där en risk finns och ett säkringsbehov kan uppkomma. I denna artikel försöker vi belysa vanliga transaktioner i mindre företag som kan ge upphov till ett säkringsbehov och hur detta kan redovisas enligt K2.

Ett exempel på situation där ett säkringsbehov kan uppkomma är då mindre företag och bostadsrättsföreningar finansierar sig med upplåning till rörlig ränta och därmed är exponerade för en ränterisk. Det är heller inte ovanligt att mindre företag har inköp och försäljning i utländsk valuta och därmed är exponerade för en valutarisk. Affärsmässigt hanterar dessa företag ofta sådana identifierade risker med olika derivatkontrakt. Hur skall mindre företag som valt att tillämpa K2 redovisa dessa derivatinstrument?

Grundreglerna

K2 utgår ifrån att varje transaktion redovisas för sig, vilket skulle innebära att derivatet redovisas till lägsta värdets princip i enlighet med den grundläggande försiktighetsprincipen i ÅRL. Derivatet får inte värderas till verkligt värde, utan skall istället redovisas som en skuld vid negativt marknadsvärde med omvärdering i resultaträkningen.

Säkringsredovisning är ett begrepp vi stöter på inom K3 och IFRS, vilket innebär att de grundläggande redovisningsreglerna frångås och särskilda värderingsregler tillämpas, så att den identifierade säkrade posten och derivatsinstrumentet som hanterar risken redovisas i samma period.

K2 har inga uttryckliga regler för säkringsredovisning, förutom för några specifika situationer. Exempelvis skall en fordran och skuld i utländsk valuta som säkras av en valutatermin värderas till terminskursen. Med andra ord finns en specifik regel som anger att säkringsredovisning kan användas för valutasäkring av fordran eller skuld.

Redovisning av säkring av lån till rörlig ränta

När det gäller lån med rörlig ränta som ”swappas” om till fast ränta (eller vice versa) saknas konkreta bestämmelser i K2. Vägledning inom de grundläggande redovisningsprinciperna i kapitel 2 i K2 klargör att inom K2:s regler skall varje transaktion normalt redovisas för sig. Flera transaktioner ska dock redovisas tillsammans om de hör samman på ett sådant sätt att den ekonomiska innebörden inte kan förstås annars. Många gånger finns det inte heller några tvivel om att derivatinstrumentet har ingåtts specifikt för att hantera en identifierad risk som företaget är exponerad för.

Det är inte ovanligt att mindre företag ingår ränteswapkontrakt för att omvandla ett lån med rörlig ränta till ett fasträntelån, så att företaget byter de rörliga ränteflödena till fasta ränteflöden. Den ekonomiska innebörden av detta är att företaget har ett lån till fast ränta. För att återspegla den ekonomiska innebörden redovisningsmässigt behöver ränteswapkontraktet i stället redovisas med skulden. Redovisningsmässigt skulle detta innebära att derivatet inte redovisas och lånet redovisas såsom enligt tidigare svensk god redovisningssed det vill säga till upplupet anskaffningsvärde. Detta möjliggör att företagets hantering av ränterisker, såväl som andra risker, även redovisningsmässigt återspeglas i företagens redovisning.

För mer information kontakta:
Anders Nilsson, 010-212 62 82, anders.b.nilsson@pwc.com
Per-Ove Zetterlund, 010-213 32 97, per-ove.zetterlund@pwc.com

Kontakta oss

Customer Hub

Kundtjänst

Tel 010-212 50 00

Följ oss i sociala medier

Vill du ha hjälp med din redovisning?

Fyll i nedanstående formulär så återkommer vi till dig.

By submitting your email address, you acknowledge that you have read the Privacy Statement and that you consent to our processing data in accordance with the Privacy Statement (including international transfers). If you change your mind at any time about wishing to receive the information from us, you can send us an email message using the Contact Us page.

Hide