Lärdomar i samband med övergången till K3 och upprättandet av årsredovisningar enligt K3 och K2

December 2015

I april berättade vi om lärdomar från övergången till K3, men även om våra erfarenheter från upprättandet av första årets årsredovisningar enligt K3 och K2. Vi vill i denna artikel göra en liten tillbakablick och påminna om de saker som vi tog upp i den artikeln, och som är bra att tänka på när man nu står inför upprättandet av årsredovisningen igen. Vi tar även upp vissa andra observationer som vi gjort sedan den ursprungliga artikeln publicerades.

Vanliga frågeställningar avseende redovisning och värdering i samband med upprättande av årsredovisning enligt K3

Komponentavskrivning

En nyhet i K3 som innebar en stor arbetsinsats för många företag vid övergången till redovisning enligt K3, har varit kravet på komponentavskrivning. Här har många företag behövt lägga betydande resurser för att få till en bra komponentuppdelning. Vår erfarenhet visar att företag med bostadsfastigheter ofta har gått tillväga på det sätt som finns beskrivet i SABO:s vägledning för komponentuppdelning. Det har inneburit att de flesta företag identifierat sju till tio komponenter i sina bostadsfastigheter. Företag med industrifastigheter har haft en mer spridd syn på hur många komponenter som särskiljs, dock har det varit tydligt att även dessa företag tagit sin inspiration från SABO:s vägledning när det gäller tillvägagångssättet. Att dessa företag haft en större spännvidd avseende antalet komponenter som identifieras är inte särskilt överraskande, eftersom utformningen av industri-fastigheter kan variera i större utsträckning än bostadsfastigheter.

En annan utmaning för företagen har varit att uppdatera anläggningsregistret med information om anskaffningsvärde och ackumulerade avskrivningar samt eventuella upp- och nedskrivningar per komponent. Inom detta område kanske det fortfarande kan finnas företag som ännu inte lyckats få systemen att arbeta på det sätt som är lämpligast för att stödja redovisningen av komponenter.

När väl redovisningen per komponent har kommit på sin plats, har frågan om redovisning av tillkommande utgifter visat sig vara nästa stora fråga. Ska den tillkommande utgiften t ex ses som reparation och/eller underhåll och därmed kostnadsföras, eller utgör den tillkommande utgiften en ny komponent, eller kanske något där emellan? Här har vi förstått att företagen upplever en svårighet. Beslutsträdet nedan är hämtat ur PwC:s handbok i praktisk tillämpning av K3 och kan ge vägledning i dessa frågor.

Stibor 3 månader under 2015

Säkringsredovisning

Ett annat område där vi har noterat att många företag har spenderat mycket tid i sin övergång till redovisning enligt K3 är säkringsredovisning. För att få tillämpa reglerna om säkringsredovisning i K3 kapitel 11 eller 12 för säkringar ingångna efter övergången till redovisning enligt K3, måste företaget bland annat dokumentera sin säkringspolicy, vilka instrument som berörs och det specifika säkringsförhållandet. Detta är information som man kanske inte har varit van att ta fram och presentera sedan tidigare. Här är vår erfarenhet att många företag har sökt hjälp.

Finansiell leasing

I en koncernredovisning kräver K3 att man redovisar finansiella leasingavtal enligt samma principer som ett avbetalningsköp. Det innebär att företaget redovisar en tillgång som skrivs av över tillgångens nyttjandeperiod, och samtidigt redovisar ett lån som löper med ränta och amorteras under avtalsperioden. Detta område har visat sig vara en stor utmaning för de företag som berörs, mycket på grund av avsaknaden av bra systemstöd för beräkningen av finansiell leasing samt för presentationen av denna information i koncernredovisningen.

Företag med en stor mängd avtal har ofta grupperat sina leasingavtal på något sätt för att enklare och snabbare kunna utföra de nödvändiga beräkningarna. Här måste företaget dock tänka sig för. Om man grupperar flera avtal och räknar dem som ett, kan man senare ställas inför svårigheter till exempel i de fall företaget löser ut ett av dessa avtal som ingår i en gruppering i förtid.

Andra företag har sökt stöd från sina leasegivare, vilket ofta varit banker eller finansbolag. Det förekommer att leasegivarna har egna beräkningssystem som kunden kan ta del av. Dock måste företag i ett sådant fall alltid vara noggrant med att förstå och bedöma de underlag som erhålls, så att redovisningen för företaget inte bli missvisande.

Vanliga brister i tilläggsupplysningarna enligt K3

Presentationsordning

Enligt K3 p 8.2 ska noterna normalt presenteras i en viss ordning, enligt följande;

  • redovisningsprinciper,
  • uppskattningar och bedömningar,
  • upplysningar kopplade till poster i räkningarna, i den ordning posterna redovisas, och
  • övriga upplysningar.

Många företag följer inte ovan ordningsföljd och behöver därför se över hur tilläggsupplysningarna presenteras.

Redovisningsprinciper

Det avsnitt som kräver störst insats är vanligen beskrivningen av redovisningsprinciper för finansiella tillgångar och skulder. Här bör företaget ange om det tillämpar kapitel 11 eller 12 i K3 och redogöra för hur tillämpningen ter sig i det egna företaget. Det bör också framgå om företaget har valt säkringsredovisning eller ej och hur eventuella derivat därmed redovisas.

Enligt vår bedömning kan de flesta företag förbättra sina redovisningsprinciper framförallt vad avser att vara specifika för företaget. Detta gäller särskilt viktiga områden såsom intäktsredovisning och principer för ersättningar till anställda.

Uppskattningar och bedömningar

K3 (punkt 8.4-5) ställer krav på upplysningar om väsentliga uppskattningar och bedömningar. Detta är en typ av informationskrav som flertalet svenska företag inte ställts inför innan redovisning enligt K3. Upplysningar ska lämnas i de fall

  • det gjorts bedömningar som har betydande effekt på de redovisade beloppen i årsredovisningen,
  • det finns osäkerhet i uppskattningar som inne-bär en betydande risk för väsentliga justeringar av värden i balansräkningen under nästa år.

Några exempel på vanligt förekommande bedömningar och uppskattningar som ofta är svåra och har stor påverkan, är

  • inkurans i varulager
  • redovisning av uppskjuten skattefordran avseende skattemässiga underskottsavdrag
  • nedskrivningsbehov och nedskrivningens storlek
  • förekomst och omfattning av avsättningar
  • bedömningar avseende intäktsredovisningen.

Många poster i redovisningen är föremål för uppskattningar och bedömningar, till exempel flertalet vanliga periodiseringsposter. I reglerna används dock begrepp som ”betydande effekt” och ”väsentlig justering”, och bestämmelserna tar följaktligen endast sikte på väsentliga poster.

I vissa enskilda fall kan det inträffa att ett företag inte har gjort någon väsentlig uppskattning och bedömning. I ett sådant fall bedömer vi att företaget inte behöver ange detta specifikt i årsredovisningen.

Leasing

Kapitel 20 i K3 anger att upplysningar ska lämnas om leasing, både av leasetagare och leasegivare. I K3 betraktas alla hyror som leasing, vilket medför att företag som hyr ut lokaler eller bostäder ska lämna upplysningar i sin egenskap av leasegivare.  Företag som hyr lokaler ska inkludera dessa i sina leasingupplysningar.

Inkomstskatt

Bland kraven på upplysningar om inkomstskatter finns ett krav på att visa en avstämning av hur väsentliga poster påverkat sambandet mellan årets skattekostnad (/-intäkt) och redovisat resultat före skatt (punkt 29.36). Detta är ett krav som sedan tidigare finns för IFRS-företag men som är nytt för andra företag. Notera att företaget ska stämma av den totala skatten som belastar resultatet, det vill säga både effekter av aktuell skatt och uppskjuten skatt.

En vanlig fråga i dessa sammanhang brukar avse missuppfattningen att man endast behöver lämna en sådan avstämning i det fall man uppvisar ett positivt resultat och därmed en skattekostnad. Detta är inte fallet, utan informationen ska lämnas oavsett resultatets storlek.

Fastigheter

Företag som har fastigheter måste ta ställning till om någon av dessa är en förvaltningsfastighet enligt K3 definition (punkt 16.2-3). För sådana fastigheter ska upplysningar lämnas om bland annat verkligt värde och hur detta värde fastställts (punkt 16.4).

Finansiella instrument

Sedan tidigare kräver ÅRL 5:4a och 5:4b att upplysningar lämnas om finansiella instrument. I K3 har dessutom tillkommit krav på att upplysningar, i de fall säkringsredovisning tillämpas, lämnas specifikt om säkringar och de instrument som används för säkringsändamål (punkt 11.66 och 12.81).

Årsredovisningar enligt K2

K2 är ett förenklingsregelverk som passar utmärkt för vissa mindre företag men inte är helt lämpligt för andra. Alla mindre företag måste noga pröva vilket regelverk som bäst passar företaget och dess situation. K2 är mera regelstyrt än de regelverk vi tidigare varit vana vid. Reglerna om värdering och klassificering ska följas ”till punkt och pricka” och även utformningen av förvaltningsberättelse, resultaträkning och balans-räkning regleras i detalj. Många företag som går över till K2 har en del arbete kvar innan de blir riktigt K2-anpassade.

Många företag ställer också frågor avseende möjligheten att göra individuella anpassningar i sin årsredovisning. Det grundläggande svaret på dessa frågor är att K2 är gjort för företag som inte har behov av anpassningar. Företag som är angelägna om att göra anpassningar bör överväga att istället tillämpa K3. Detta bekräftas av BFN:s brevsvar som finns publicerade på BFN:s hemsida. Till exempel anger BFN att en kassaflödesanalys inte kan ingå i en årsredovisning upprättad enligt K2. Vill företaget lämna sådan information, måste den lämnas i not. BFN har även förtydligat vad som avses med ”ursprungligt skick” när det gäller byggnader. Enligt BFN ska bedömningen göras utifrån den tidpunkt då byggnaden ursprungligen uppfördes.

K2 tillåter vissa anpassningar av posterna i räkningarna, men utrymmet för sådana förändringar är mycket begränsat. Benämningen av en post i räkningarna kan ändras till en benämning som bättre belyser vad posten innehåller. T ex kan posten Byggnader och mark namnändras till Mark om företaget inte har några byggnader. Ändringar får dock inte innebära att en post utgör en funktion (RR måste vara kostnadsslagsindelad) och poster i K2:s uppställningsformer får inte slås ihop eller delas upp. Egna rubriker eller summeringsrader får inte läggas till. Även rubrikerna i förvaltningsberättelsen är givna och inga egna rubriker kan läggas till.

Finputsning av föregående år

Vår bedömning är att de flesta företag skulle tjäna på att finputsa på sin årsredovisning ytterligare detta år. Det är vår förhoppning att ovanstående noteringar kan vara ett stöd i det fortsatta arbetet. Avseende K3, kan vidare stöd hämtas i bland annat FAR:s rekommendation RedR1 "Årsredovisning i aktiebolag" samt PwC:s handbok "K3 i praktiken".

För mer information kontakta:
Christian Stralström, 0709-29 38 54, christian.stralstroem@pwc.com

Kontakta oss

Customer Hub

Kundtjänst

Tel 010-212 50 00

Följ oss i sociala medier