Tydligare redovisningsregler och nya rapporteringskrav för utvinningsindustrin

December 2015

Den svenska årsredovisningslagen grundar sig till stor del på EU:s fjärde och sjunde bolagsdirektiv. Direktiven ersattes under 2013 av ett nytt redovisningsdirektiv från EU vilket var ett led i EU:s strävan att förenkla reglerna för företag som verkar inom unionen.

I Sverige ledde detta till att regeringen tillsatte en särskild utredning under 2012 som skulle lämna förslag till åtgärder som var nödvändiga för att genomföra detta nya redovisningsdirektiv. Utredningen kallades Redovisningsutredningen och har behandlats i två delbetänkanden. Det första delbetänkandet fick namnet Genomförande av EU:s nya redovisningsdirektiv och förändringarna som föreslagits i delbetänkandet och vidare behandlats i propositionen 2015/16:3 har den 18 november 2015 antagits av riksdagen.

Förändringarna påverkar en rad svenska lagar, men i huvudsak årsredovisningslagen (ÅRL). Motsvarande ändringar har, när så är tillämpligt, även införts i lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag samt lag om årsredovisning i försäkringsföretag. Lagarna träder i kraft den 1 januari 2016 och gäller för räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 2015. Det innebär alltså att förändringarna inte påverkar årsredovisningarna som upprättas för det innevarande räkenskapsåret.

Förändringarna i korthet

  • Färre upplysningskrav för mindre företag
  • Uppdelning i större/mindre företag kvarstår
  • Fond för utvecklingsutgifter införs: när ett företag aktiverar utvecklingskostnader, ska motsvarande belopp föras till en fond i bundet eget kapital
  • Ny definition avseende större eller mindre koncern
  • Tydliggörande av betydelsen av ägarintresse och intresseföretag
  • En generell princip om väsentlighet
  • Särskild rapportering av betalningar till myndigheter införs

Förenklingar för mindre företag

Ett övergripande syfte med de förändringar som genomförs är att minska den administrativa bördan för företag. Företag ska inte vara skyldiga att lämna mer upplysningar än vad som är nödvändigt för att trygga utomstående intressenters behov av information. Detta tydliggörs särskilt för de mindre företagen, där upplysningar inte behöver lämnas i en rad fall, exempelvis:

  • löner och andra ersättningar till personal och ledande befattningshavare,
  • dotterföretag,
  • långfristiga skulder post för post och vilka skulder som säkerheter har ställts för, och
  • fördelningen av de anställda på kvinnor och män samt på olika länder.

EU:s nya redovisningsdirektiv är utformat så att medlemsländerna inte får ha högre krav på företagen än vad som framgår av direktivet och det gäller främst tilläggsupplysningarna (så kallad fullharmonisering). Detta innebär att vissa upplysningar som inte finns i EU:s redovisningsdirektiv inte får krävas av mindre företag, ens av en normgivare. Ett exempel på detta är kravet på upplysning om verkligt värde på förvaltningsfastigheter i K3-regelverket, som i nuläget gäller samtliga företag som tillämpar K3. I och med fullharmoniseringen kan det därmed förväntas att Bokföringsnämnden måste uppdatera K3 med avseende på sådana upplysningskrav som ej längre kan krävas av de mindre företagen. Regeringen anser att det finns ett fortsatt behov att undersöka möjligheterna att införa fler lättnader, särskilt för mindre företag.

Företagskategorierna

Svenska företag delas idag in i kategorier – större och mindre. Ett företag kategoriseras som större det tredje året om det överstiger två av följande gränsvärden två år i rad:

  • 50 anställda i genomsnitt
  • 40 miljoner kronor i balansomslutning
  • 80 miljoner kronor i omsättning

Om ett företag inte är större är det mindre.

När dagens regler om större och mindre företag skulle införas fanns en möjlighet redan i de dåvarande bolagsdirektiven att införa en ytterligare företags-kategori, nämligen medelstora företag. Denna infördes dock inte, utan i stället ifrågasattes behovet av tre företagskategorier i Sverige. Möjligheten att införa kategorin medelstora företag finns även i EU:s nya redovisningsdirektiv och föreslogs av Redovisningsutredningen att införas även i Sverige, men regeringen konstaterar att det inte finns någon anledning att göra en ny bedömning av det tidigare beslutet. Regeringens motivering att inte införa den tredje företagskategorin är att antalet företag som skulle ingå i den nya företagskategorin är förhållandevis få och förenklingarna som den nya kategorin skulle medföra motiverar inte den ökade komplexiteten som lagstiftningen skulle få. I delbetänkandet som beslutades av riksdagen kvarstår i ett första skede de företagskategorier som fanns sedan tidigare; större och mindre.

Kommande förändringar avseende företags-kategorierna

Den andra delen av Redovisningsutredningens arbete kommer att behandla införandet av ytterligare en företagskategori, mikroföretag. Det finns även ett förslag att stora företag och koncerner ska lämna en hållbarhetsredovisning.

Representanter från vissa oppositionspartier har lämnat in en motion för att ändå införa företagskategorin medelstora företag. En ytterligare företagskategori skulle innebära lättnader för de medelstora företagen när kravet på hållbarhetsredovisning införs. Civilutskottet som behandlat motionen anser att regeringen ska återkomma med förslag som utgår från ambitionen att minska företagens regelbörda och att bifalla motionen. Detta skulle innebära att företagskategorin medelstora företag införs från och med 1 januari 2017.

Fond för utvecklingsutgifter

Företag som aktiverar utvecklingsutgifter i sin balansräkning måste i fortsättningen sätta av motsvarande summa i en bunden fond inom eget kapital. Regeln gäller för de företag som delar upp sitt eget kapital i fritt och bundet, det vill säga aktiebolag och ekonomiska föreningar. Fonden behandlas på samma sätt som en uppskrivningsfond och löses upp i samma takt som företaget gör avskrivningar eller nedskrivningar på de aktiverade utvecklingskostnaderna.

Fonden kommer även att lösas upp i samband med att ett företag avyttrar tillgången. För ett aktiebolag kan fonden användas till täckande av förlust. Regeln syftar till att begränsa utdelningsmöjligheterna i företag som aktiverar sina utvecklingsutgifter och ska inte tillämpas retroaktivt.

För företagen blir det därmed än viktigare än tidigare att skilja mellan utgifter för förvärvade immateriella tillgångar, och sådana utgifter som är utvecklings-utgifter som företaget aktiverar. Exempel på utgifter som företaget kan aktivera utgörs av utgifter för egen personal som arbetar, men även konsulttjänster som företaget köper in för att bedriva utvecklingsarbetet.

Större eller mindre koncern

Tidigare regler fastslog att när beräkningen om en koncern är större eller mindre gjordes, skulle fordringar och skulder mellan koncernföretag, internvinster samt intäkter och kostnader som hänför sig till transaktioner mellan koncernföretag elimineras. Förändringen i årsredovisningslagen innebär att även andelar i dotterföretag ska elimineras. Elimineringen vid beräkningen behöver dock inte göras om koncernens balansomslutning är under 48 miljoner kronor och om nettoomsättningen är under 96 miljoner kronor.

Ägarintresse och intresseföretag

Årsredovisningslagen har i sin nuvarande utformning en definition av begreppet intresseföretag som inte helt överensstämmer med definitionen i EU:s fjärde och sjunde bolagsdirektiv. I EU-direktiven finns även uttrycket ägarintresse som hittills inte införlivats i svensk lagstiftning men som ingår i årsredovisningslagens nya utformning. Syftet med ändringen har varit att dela upp den svenska definitionen av intresseföretag (som varit ett samlingsnamn för både ägarintresse och intresseföretag) i de ursprungliga i EU:s redovisningsdirektiv inskrivna uttrycken ägarintresse och intresseföretag. 

Ägarintresse definieras i EU:s redovisningsdirektiv som ”sådana andelar i andra företags kapital, oavsett om andelarna representeras av värdepapper eller inte, som genom att skapa en varaktig förbindelse med dessa andra företag är avsedda att främja verksamheten i det företag som innehar dessa andelar”. Det centrala är alltså att analysera om förbindelsen är varaktig och om den kommer att främja ägarföretagets verksamhet. Det anges dock som en hjälp i bedömningen att ett innehav som uppgår till minst 20 procent av kapitalet är ett ägarintresse.

Den nya definitionen av intresseföretag är att ”om ett företag har ett ägarintresse i en juridisk person och utövar ett betydande inflytande över dess driftsmässiga och finansiella styrning, är den juridiska personen ett intresseföretag till företaget”. Den nya definitionen innebär ingen faktisk skillnad, då kravet på ägarintresse har ersatt kravet på att det ska finnas en varaktig förbindelse företagen emellan och det i sin tur är en del i definitionen av ett ägarintresse (se ovan). Även här finns en presumtionsregel att ”om företaget innehar minst 20 procent av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen ska det anses ha ett betydande inflytande över denna”.

Förändringarna kommer att påverka upplysningskraven samt uppställningsformerna för resultat- och balans-räkningarna.

Väsentlighet

EU:s nya redovisningsdirektiv innehåller en ny allmän väsentlighetsprincip som införlivats i den nya årsredovisningslagen. Den innebär att ”lagens bestämmelser om utformningen av balans- och resultaträkningarna, värdering, upplysningar och konsolidering inte behöver följas i det enskilda fallet om följden av detta inte är väsentlig”.

Det anges vidare att ”följden av en avvikelse ska anses vara väsentlig om utelämnad eller felaktig information, ensam eller tillsammans med annan information, rimligen kan förväntas påverka de beslut som användare fattar på grundval av informationen”. Ändringen innebär att vissa andra bestämmelser i årsredovisningslagen, exempelvis att dotterföretag av ringa betydelse inte behöver konsolideras, tas bort då de i stället omfattas av den allmänna väsentlighetsprincipen.

Övriga ändringar i korthet

  • Tidigare fanns vissa möjligheter att återföra en nedskriven goodwillpost, men denna möjlighet är nu borttagen.
  • Posterna extraordinära intäkter och extraordinära kostnader tas bort ur resultaträkningen.
  • Poster inom linjen tas bort från balansräkningen och ersätts med uppgift i not om eventualförpliktelser och ställda säkerheter.

Rapportering av betalningar till myndigheter

Den 1 januari 2016 införs en ny lag om rapportering av betalningar till myndigheter som berör större företag som är verksamma i utvinningsindustrin eller inom avverkning av naturskog. Exempel på verksamheter inom utvinningsindustrin är prospektering eller utvinning av exempelvis mineraler, olja eller naturgas.

Rapporteringens syfte är att motverka korruption och att öka öppenheten när det gäller de betalningar till myndigheter som görs av företag som är verksamma i länder med stora naturtillgångar, särskilt mineraler, olja, naturgas och naturskog. Reglerna har sitt ursprung i en frivillig global rapporteringsstandard, EITI (the Extractive Industries Transparency Initiative). Liknande lagstiftning finns även i andra länder utanför EU, exempelvis i USA.

Större företag ska rapportera betalningar till myndigheter (exempelvis ersättning för produktionsrättigheter, skatter och royalty), som årligen överstiger 860 000 kronor. Rapporten kan göras på koncernnivå och om ett företag omfattas av en överordnad likvärdig rapport (i Sverige eller utomlands) undantas det enskilda företaget av rapporteringskravet. Rapporten ska skickas till Bolagsverket och kommer inte vara en del av årsredovisningen.

För mer information kontakta:
Taina Rauma, 0734-23 57 02, taina.rauma@pwc.com
Christian Stralström, 0709-29 38 54, christian.stralstroem@pwc.com

Kontakta oss

Christian Stralström

Partner, PwC Sverige

Tel 0709-29 38 54

Taina Rauma

Redovisningsspecialist, PwC Sverige

Tel 0734-23 57 02

Följ oss i sociala medier